Den som har bäst prylar när han dör vinner

Från att ha konsumerat som vilken stockholmskille som helst, är jag numer i mitt liv som kitesurfingvagabond en oerhört sparsmakad konsument. Jag har inte så mycket pengar så jag måste tänka igenom varenda inköp jag gör. Är denna sak bra? Behöver jag den? Kommer jag att använda den? Har jag något annat som kan fungera lika bra?

Nu när jag är i Stockholm känner jag en form av subtil, nästan magnetisk dragningskraft som slår direkt på min konsumtionsnerv. Jag känner ett frö till ett groende habegär till saker som jag inte behöver, saker som jag egentligen vet att de inte kommer att ge något mer än en tillfällig tillfredställelse över att jag hade råd att köpa dem.

Nuförtiden kan jag stå emot. Jag har ju inte råd. Jag vill ju hellre överleva och fortsätta min kitesurfande livsstil, fortsätta utveckla min kitesurfingverksamhet - Chohoo Kitesurfing. För mig har handlar prylar idag till den största delen om vikt. Jag reser alltid med alldeles för tungt bagage. Fler prylar gör det ännu tyngre. Många prylar och ett stort bagage skapar faktiskt ofrihet. För mig handlar det inte längre om att "Den som har flest prylar när han dör vinner". Det handlar i så fall snarare om att "Den som har bäst prylar när han dör vinner". I detta fallet betyder bäst att jag behövde prylen, jag använde den, men jag hade inget annat som kunde fungera lika bra.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, prylar, konsumtion, shopping, konsumtionshets, habegär