Det hela kan kanske te sig ganska barnsligt, men av någon anledning som jag redan glömt börjar jag och Sara göra fula grimaser till varandra. Sara lipar. Jag kontrar med att peka finger. Sara pekar finger ännu fulare. Jag bestämmer mig för att göra den allra fulaste grimasen. Knäpper upp gylfen. Hoppar upp från trappan. Landar framåtböjd. Drar ner byxorna. Blottar ett par kritvita skinkor. Och reser mig upp igen ... men så hör jag en kraftig duns ... det svartnar en aning framför ögonen ... jag vacklar till ... men återfår balansen ... backar ... och stirrar in i hennes snedtak.
En bit bort hör jag ett skratt som liksom aldrig vill ta slut. Jag väntar och väntar på någon slags sarkasm. När fnittret så småningom upphör kommer den. "Vad roligt att du ... med din längd ... slog huvudet i taket." säger den sex centimeter längre Sara.
Andra bloggar om: surfliv, trams, kärlek, barnsligheter, moona, grimaser, sarkasmer
tisdag 24 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar