Efter en kanske onödigt lång resa med Sardiniens lokalbuss (inget fel på bussen i sig, de går bara lite oregelbundet och väldigt sällan), med risig mage och lätt illamåendekänsla, utan att ha ätit på 36 timmar, då var det dags att träffa Jason, Barney och Attila. Samtliga är mina partners på Sardinien med avseende på boende och kiteskola. Man kanske kan tro att några helt nya partners, som bara bestämt att de ska samarbeta via mail och ombud, kanske skulle bemöta varandra lite stelt och konstlat. I vilket fall gäller inte det surfarsnubbar. Det var idel glada miner. Det var ”Hey man, great to meet you dude!”. Det var surfhälsningar i gangstastil. Det var ”No problemo”. Det var ”Multi bene!”. Och när vi hade ryggdunkat varandra en liten stund stack vi alla ut och åkte wakeboard på ett helt ok plattvatten precis utanför centret. Sen stack vi och kollade på fotbollen … så viva Italia (jo, jag vet att det var Spanien som vann)! Viva surfkulturen! Och viva surfarsnubbarna!
Och för er som undrar … jo, visst finns det kvinnliga surfarsnubbar också, även om de dessvärre inte är lika vanliga … och jo, visst är jag själv surfarsnubbe. Det är inte alls förmätet att skriva en tribut till sig själv, det är ju min blogg.
Andra bloggar om: surfliv, sardinien, surfare, surfkultur, wakeboard, surfarsnubbar, kiteskola, fotboll
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar