Hajar och andra stora fiskar

Donna gör tecknet för Get-the-hell-out-of-the-water-as-quick-as-you-can och jag tar första bästa våg in. ”I just saw some big fish in the water, so we take a break for a while.” Säger hon medan hela det engelska surfcamp de kör samtidigt som de undervisar mig, hoppar upp ur vattnet. John och Vian, den tredje surfinstruktören, ligger kvar i vattnet. Jag förstår inte riktigt vad de håller på med, men sätter mig på stranden och väntar.

För drygt tio år sedan var jag på Pulau Weh utanför Sumatra och snorklade. Jag började följa efter en jättesköldpadda och efter ett tag var jag ute på djupt vatten. Då såg jag plötsligt en mörk skugga komma emot mig. Jag försökte meddela min dåvarande flickvän att vi hade en haj framför oss, men såg bara mitt skräckslagna ansikte och krampade sig fast runt mig. Som en stor heffaklump simmade vi baklänges mot stranden, samtidigt som hajen simmade ut igen. Jag slutade inte simma förrän jag var väl uppe på land. Sedan dess har jag tyckt att det var ganska olusigt med vatten, eller rättare sagt vatten som innehåller hajar.

Det verkar som om drygt tio år, statistik och ganska frekvent vattenplaskande har botat min hajfobi. Jag kände inte den minsta förnimmelse av olust när Donna skickade ner min i vattnet igen, trots att jag var först av alla. Jag kände mig inte ens lättad när John kommer fram och säger att han såg en delfin och att det var den som Donna också såg. Jag tror jag är botad från min hajfobi. Han berättade också att man brukar se att det är en haj på att de brukar ligga i framkant på de brytande vågorna. Det känns ändå som ganska bra information eftersom trots min avslutade fobi, gillar jag alla mina kroppsdelar väldigt väldigt mycket.

Andra bloggar om: surfliv, vågsurfing, sydafrika, surfing, surfkurs, surfskola, plettenberg bay, surfinstruktör, sumatra, haj, hajar, hajfobi, delfin, delfiner