Idag var vinden helt galen. 30 knop och upp till 50 knop i byarna. Jag hade inte pumpat min kajt tillräckligt hårt för vinden så en hård by liksom knäcker kajten och den inverterar, på ett riktigt obra sätt. Jag var precis vid stenarna och måste släppa hela kittet. Det tar mig en halvtimma att få loss linorna som fastnat i stenar under vattnet. Sedan har jag en bom med spagetti. Jag går upp till surfcentret och Klaus som har centret ser hur ledsen jag är, kommer fram klappar mig på kinden och hjälper mig att trassla upp linorna. Snart kommer några till och det går rätt fort och jag kan sticka ut igen.
I förrgår var det Marion, Klaus fru som tog hand om mig. Den gången var jag på väg ner för att kajta och såg finfina vågor, fick bråttom, tittade på havet och drog i stortån så att den öppnade sig och det sprutade blod. Jag linkade ner till Surfcentret och Marion plåstrade om mig så att jag kunde sticka ut och kajta.
Det känns otroligt bra för mig att de är så snälla och gulliga. Alla behöver en familj, hur alternativ man än är.
måndag 6 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar