Hurra för kärleken!

När jag är på väg ner till stranden för att kolla om det skulle gå att hålla lektion för Anders och Bengan, grabbar ett par mustiga tatuerade armar tag i mig bakifrån och lyfter upp mig. Dessutom hör jag något grymtande på svenska. Jag hinner precis tänka att jag garanterat inte känner en enda tatuerad svensk som kajtar i El Médano, när jag blir nersläppt och ser Putte. Putte åkte hem för en vecka sedan och är redan tillbaka. Den gången var det inte vi och vårt kajtcamp som lockade, utan det var den lilla baskiskan Amaya. När vi lämnade Putte på flyget sa vi att det dröjer väl inte länge tills vi ses igen. Det tog en vecka.

Andra bloggar om: surfliv, kärlek, kajtcamp, el médano