Yes - vindstilla!

Inatt vaknade jag och kände mig helt flummig och yr. Imorse kollar Johan på mig och säger "Det är nog bäst att du ligger kvar". Jag ligger kvar en stund. Känner efter. Känner mig kass. Ligger kvar en stund till, tänker på tricken jag skulle vilja träna idag. Övertygar mig själv om att jag inte är så risig trots allt. Stapplar bort till telefonen och ringer Johan för att höra vindstatus. Min röst låter lite konstig. Johan berättar att det faktiskt inte blåser, så att jag kan ta det lungt. Det känns otroligt bra, för jag mår verkligen riktigt dåligt. Sedan jag blev besatt av kajting har sådant som skador, sjukdomar eller baksmälla stryka på foten. Oavsett hur risig jag är, så sticker jag ut. Om det blåser finns det inget som kan stoppa mig. Konstigt va'?