Och så det där ödet

Det är ganska skönt att hänga med sina föräldrar emellanåt. Det ger någon form av förankring och återkoppling till ens ursprung. Fotfäste. Jag inser ju att jag hela livet varit rätt udda, även om jag gjort ett gäng försök att passa in. Även om jag inte förstod det när jag var tio så var kanske att bli kitesurfare och kitesurfingentreprenör redan mitt öde. För att hjälpa andra i samma situation kommer här några kännetecken på att mellanchef på Ericsson kanske inte är det lämpligaste karriärvalet. Om du i tioårsåldern:

- på syslöjden syr en gräsgrön jacka med matchande gubbkeps
- är den enda i klassen som har analog klocka när alla andra briljerade med att kunna spela Yellow Rose of Texas på sin digitalklocka
- envisas med treväxlad cykel när alla andra har minst tioväxlad med bockstyre
- väljer Graningekängan framför den populära Snowjoggern
- tänker bli sadelmakare istället för fotbollsproffs eller ishockeyproffs

Då bör du åtminstone börja fundera. Hör av dig om du vill prata.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfare, johan vastero, udda, fotfäste, rötter, öde, karriärval, mellanchef, karriär, Ericsson