
Vinden låg inte riktigt rätt under lördagen så vi åkte till Arniston, där det arrangerades en jeepkaravan ner till en helt öde och folktom strand. Vinden låg på från höger, vilket är mina ovana riktning så det kändes superknasigt att sticka ut och köra. Vinden bara ökade och ökade, samtidigt som vågorna bröt helt oregelbundet så tävlingsledningen uteslöt racing, vågor och freestajlande, och kvar blev endast en hangtimetävling. Jag hade ju bara tänkt att delta i racingen och vågorna eftersom jag verkligen inte vill skada min fot, men som vanligt tänkte jag äh vaffan och stack ut för att under två minuter hoppa så högt och länge som möjligt. Helt plötsligt hade jag vant mig vid riktningen och hade en av mina roligaste sessioner på länge. Jag fortsatte t.o.m. ett bra tag efter mina två minuter med att leka i vågorna och skrämma livet ur en hammarhaj.

Trots mitt tjatande blev det inget pris för bästa svensk (då hade jag ju åtminstone kommit tvåa). Istället fick jag nöja mig med att försöka vinna festen. När jag tittade mig runt omkring vid halvsextiden såg jag inte till en enda vaken kitesurfare. Därmed korar jag mig själv till vinnare av själva festen … och jag vet att jag borde ha medalj, men jag nöjer mig med äran …

Och för alla er som undrar om jag är den rakade skallen med brun t-shirt mitt i festbilden och den rakade skallen i ganska vit outfit i åskådarbilden, så har ni helt rätt.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitesurfare, kompisar, fest, djur, sydafrika, struisbaai, arniston, tävling, haj, hammarhaj, hangtime
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar