Och så kom det sig att jag blev kitesurfare

I nästan tre år har jag levt surfliv. Men det har inte alltid varit så. En gång i tiden var jag fast beslutsam om att bli officer. Efter gymnasiet började jag som kustjägare och blev så småningom antagen till officershögskolan. När jag skulle till att börja var jag aningen trött på det militära och frågade om det gick att byta till reservofficersprogrammet istället. Det gick inte. Jag började. Ganska direkt insåg jag att jag gillade stämningen och kamratskapet på skolan, vilket gjorde att jag fortsatte. Det blev ett par enormt roliga år. Och så kom det sig att jag blev officer.


Mot slutet av officersperioden upptäckte jag att jag hade lite svårt med den ganska hårdföra människosyn som rådde på Kustjägarkompaniet under min tid. När sedan min chef berättade hur min karriär skulle se ut de närmsta tio åren, började några kalla kårar sprida sig längs ryggraden. Det blev inte bättre av samme chef läxade upp mig för att jag åt banan som en prostituerad (som vilken människa som helst), när en officer bryter av bananen innan han för den till munnen. Så jag åkte till Åre för att söka jobb, begärde tjänstledigt, fick avslag och sa istället upp mig. Och så kom det sig att jag blev skidåkare.


Jag jobbade en säsong i Åre, åkte skidor varenda dag, åkte till Frankrike för att klättra och lära mig franska. När det sen var vinter igen hamnade jag i Verbier. Det var oerhört kul. Nerkitllande offpistturer. Glada fester. Storslagna randonnéturer. Galna fester. Puckeltävlingar runt om i alperna. Helgalna fester. Ibland kände jag att jag saknade intellektuell stimulans och i hemlighet önskade jag mig en karriär och en kostym. Men planen var att jobba under hösten för att sedan kunna fortsätta åka skidor. Under sommarens klätteräventyr, ramlade jag ner och bröt ryggen. Som tur var hade jag sökt till universitetet. Och så kom det sig att jag blev student.


Min passion för bergen gjorde att valet blev geovetenskap. Det var både roligt och spännande att läsa, men efter ett tag började jag undra vad jag skulle med utbildningen till. Efter mitt Erasmusår i Frankrike hittade jag block med kurser inom GIS (Geografiska InformationsSystem). Det kändes påtagligt. Jag hoppade på och efter det året åkte jag till Tanzania för fältarbetet till mitt examensarbete. Mot slutet av mitt examensarbete såg jag en annons om ett jobb med att skapa geografiska databaser till Försvaret. Det lät som om det skulle kunna passa. Jag sökte men var tydligen överkvalificerad och blev istället skickad till Försvarmaktens Högkvarter. Och så kom det sig att jag blev byråkrat.


Det tog ett tag att förstå vad jag egentligen skulle jobba med. En del var ett slags förvaltning av Försvarets geografiska IT-system. En annan del handlade om studier och framtidsforskning. Under denna tid hörde jag talas om kitesurfing för första gången och gjorde några tafatta försök att börja. När jag så småningom började förstå vad jag jobbade med började jag intressera mig för hur vi skulle kunna förbättra arbetet. För att få hjälp med system och metoder började jag leta en vidareutbildning. Och så kom det sig att jag hoppade på ett MBA-program.


När mitt MBA-program började lida mot sitt slut, kunde jag fortfarande inte kitesurfa ordentligt. Min rygg började känna att den inte klarade av mer skärmarbete. Samtidigt skulle Försvarsmakten omorganisera sig. Min nya befattning skulle bli mer teknisk. Eftersom jag hade riktat in mig på management kändes det helt fel. Dessutom hade jag länge drömt om att starta en egen verksamhet. Efter MBA:n hade jag självförtroendet. Genom att byta bort min fasta anställning fick jag möjligheten. Och så kom det sig att jag flyttade till Teneriffa för att starta Chohoo och bli kitesurfare.


Andra bloggar om: surfliv, Johan Vastero, kitesurfing, kitesurfare, karriär, kustjägare, byråkrat, officer, mba, skidåkare, skidåkning, chohoo