Shit vad skumt!

På vägen från beachen stannade jag hos La Mariquita (Spanska surfmärket ni vet) och snackade med snubben som har butiken. Han bad om ett signerat kitefoto av mig. Jag bara garvade, men han insisterade, gravallvarlig. En overklig känsla kommer över mig igen.

Onormalt varmt

Det är calima. Det betyder att varma siroccovindar från sahara blåser över kanarieöarna. Idag har jag undervisat Jens och Niklas i kitesurfing. Med vindstyrkor på 30-40 knop och en temperatur på 40 grader har det känts som att undervisa i en hårfön. Det har inte gått att dricka alls tillräckligt och efter ett tag på stranden började det att snurra. Nu sitter vi i lägenheten med stängda fönster och neddragna persinner - det enda sättet att få lite svalka. Alla sitter och sippar på något kallt och diskuterar normalitet. Evelin har just insett, trots 30-års flitiga försök, att hon inte är normal.

Andra bloggar om: surfliv, vind, normalitet, värme, calima, siroccovind, sahara, kanarieöarna

Skönt att vara hemma del IV

Ok, det är det sista "home sweet home"-inlägget. Men det är ju så skönt att vara jag och att vara här just nu. Sedan igår har vi ytterligare en Teamrider i Chohoo, Nicklas, som är en rutinerad seglare. Vi är fyra i vår Chohoofamilj just nu och det är ju bara så najs. Idag har vi kollat lite kajtfilm, shoppat lite, chillat lite, snackat lite kajt, kajtat, chillat, snackat lite kajt, kajtat lite till.
Sedan har det också varit så otroligt skönt att träffa alla kajtkompisarna igen, fått gratulationer och fått höra att de saknat mig! Det har betytt så mycket. Nu ska jag fixa iordning disk och middag innan de andra kommer hem. Sedan ska jag chilla, kolla kajtfilm och snacka lite kajt...

Så grymt skönt att vara hemma III

Jag kom just hem från en fantastisk freestylesession på hemmaplan. Så underbart att träffa alla kompisar igen och kajta med dom. Så kul att jag kände mig lite som en hund som varit instängd för länge och studsade omkring som en galning. Ikväll ska jag hämta freestylefilmer från Juan. Jag känner mig så otroligt motiverad att lära mig allt.

Idag dök Jens upp här, han ska skriva om hur det är att lära sig kajta med oss. Kul tycker jag.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, freestyle, film, kompisar

Skönt att vara hemma del II

Idag gick jag till Azulgänget för att lämna tillbaka grejorna jag fick låna precis innan jag åkte (en kiteväska, skyddsväst och hjälm). När jag kom dit var hela det gänget där och gratulerade mig till mitt rekord. Jag hade med mig min tävlingsrashguard som jag signerat med typ "tack för hjälpen mot rekordet" eller något sådant. Ricardo blev glad och satte upp den på väggen. Sedan ville han inte ha tillbaka grejorna jag lånat utan sa bara "eesponsring" och sa att han skämdes lite för att han inte berättat att han visste att John inte skulle leverera något, men att han inte velat verka som den skitsnackande parten. Och så ville han ge rekomendationer för spons till Best och om jag ville ha en speedbräda så kunde han fixa det. Jag känner mig ärligt talat lite bränd och förvirrad och vet inte riktigt vem man ska lita på. Så när jag helt oväntat får ett helt kit som jag inte skulle ha råd att köpa blir jag lite rädd och det känns ju tråkigt. Fast kanske är det så att de flesta är schyssta och vill väl. Jag vill nog tro det.

Andra bloggar om: surfliv, sponsring

Undantaget som bekräftar regeln

Jag blir inte så ofta hotad till livet. Faktum är att det här var första gången. Det gör att jag oundvikligen har reflekterat en del över händelsen. Vad var det egentligen som hände?

När John kom hit slutet av förra året var han en frisk fläkt. Men vi blev ganska snabbt misstänksamma. Man kan inte vara 27 år och ha gjort fyra år i armén, sedan tagit en bachelor på ett amerikanskt college och sen bott i Sydafrika i åtta år. Det var onekligen något som inte stämde. Sen berättade han om alla sina företag, alla sina sponsorer, om hur mycket han hade tävlat och sina fantastiska tävlingsresultat. Men han var ju en duktig kajtare och berättade att tävlade i speed. När vi kom på att Evelin skulle tävla i speed, var det ändå ganska naturligt att gå till honom.

Han blev oerhört glad och lovade att han skulle hjälpa till. Han lovade att låna ut utrustning, att hjälpa till med träningen och allt annat runt i kring. Eftersom vi inte visste vad det innebar att tävla i speed, var vi tacksamma för all hjälp. Problemet var bara att ingenting hände. Han lovade nya kajtar i present och berättade att hans egna grejor alltid var på väg, eller på någon flygplats någonstans. Evelin fick aldrig tillfälle att träna med speedgrejor innan vi åkte. Men John fortsatte att lova att hon skulle ha dem senast till tävlingen startade. Han ordnade också ett gemensamt boende som vi fick betala mycket dyrt för. "Det var det billigaste som fanns" försvarade han det hela med.

Om inte innan så väl på Fuerte började vi förstå vad som hänt. Det skulle inte komma någon bräda och när vi tog upp det med John tyckte han att vi bara var krävande och ville att vi skulle vara tacksamma för att han ordnat allt. Vad vi också förstod var att vi hade blivit grymt blåsta på boendet, vi hade betalt extra för att han skulle kunna bo billigt/gratis. Vi pratade också med andra åkare som berättade att han inte hade något med sin så kallade sponsor att göra. De ville inte veta av honom och kallade honom mför en galning. Vi försökte hålla humöret för att uthärda tiden, men eftersom John är i ständig kamp mot hela världen var han alltid arg på någon eller något. Dessutom var han ständigt elak och förlämpade oss så fort han kunde. Så när han sista dagen kom in med nya bud om vårt boende sa jag ifrån. Då blev han ursinnig ...

John säger att han är släkt med de berömda sagobröderna Grimm. Att hitta på sagor, skriva ner dem och ge ut dem i bokform som just sagor, är bara charmigt. Att hitta på sagor för att dupera andra och skaffa sig egna fördelar kallas mytomani. Det är inte ett dugg charmigt. Och det kanske inte är konstigt att en mytoman är beredd att försvara sin sagovärld med våld. Mytomaner är aldrig sköna människor, oavsett om de är surfare eller ej.

Andra bloggar om: karaktärer, surfliv, mytomaner, mytomani, galning, svek, Bröderna Grimm, sagor

Surfare är sköna människor del III

Efter att ha blivit hotad till livet av John kändes det ännu mer obehagligt att dela lägenhet. Vi packade alltså ihop allt vi hade och gick ner till centret, slängde in alla prylar i världscupstältet och började fråga runt efter någonstans att bo. Nästan direkt frågade jag Gigi Romano, försteinstruktören på René Eglis center. Han tänkte efter två sekunder, och sen sa han:
- Men ni kan ju bo hos mig.
Så var det ordnat. Vi har träffat massor av sjukt sköna människor under vår resa till Fuerte. Vi är evigt tacksamma till Sjoukje som hjälpte oss med brädan, och Gigi som hjälpte oss med boende. Visst är surfare sköna människor, men det finns alltid undantag som bekräftar regeln.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, karaktärer, resa, boende

Så grymt skönt att vara hemma!

Så otroligt skönt att komma hem till el Médano och sitt liv igen! Och det är vind så långt prognosen räcker. Jag har aldrig känt mig så motiverad att kajta som nu!

Kodak moment

Medan vi väntade på att Evelin ska få sitt rekord ratificerat tar vi en fika utanför presscentret. Då kommer Aaron Hadlow, Ruben Lenten (freestylescenens nummer ett och två) och vad jag antar är Rubens caddie, och ställer sig precis framför. De har varsin glass i handen och ställer sig på rad med håret fladdrande i vinden. Ur högtalarna hörs:
- I can’t live, if living is without you. I can’t live …
När dessa cheesy ögonblick dyker upp saknar jag en fungerande kamera.

Andra bloggar om: surfliv, karaktärer, glass, kodak moment, rekord, kamera

En caddies betraktelser

Till att börja med måste jag berätta att jag är i god form, och att jag har bara varit caddie under veckan. Men bara det att vara caddie har slitit hårt. Jag har varit sjukt trött på kvällarna och morgonen därpå har jag haft träningsvärk av allt springande på stranden dagen före. Och jag har som sagt bara varit caddie. Skulle jag dessutom kajtat skulle jag fått lägga till mjölksyran som kommer ganska snabbt efter det att man accelererat. Sen skulle jag fått lägga till koncentrationsutmattningen av att hålla sig fokuserad under upp till tre 90-180 minuter långa heat, fem dagar i sträck. Sen skulle jag få lägga till det ständiga adrenalinflödet under motsvarande tid. Slutligen skulle jag få lägga till det slit på kroppen som ständiga krascher, i hastigheter över 50 km/h medför. Då skulle jag kanske ha en någorlunda verklig uppfattning om hur de tävlande känner sig när tävlingen nu är över. Igår räckte det i och för sig att titta på Evelin. Hon var helt slutkörd.

Efter min första speedtävling som caddie kan jag bara sammanfatta att speedkitesurfing är den absolut tuffaste kajtdisciplinen. Jag är grymt imponerad av Evelin och de andra atleterna.

Andra bloggar om: speedkitesurfing, surfliv, mjölksyra, speed, caddie, utmattning, adrenalin

The American Bad Ass gråter

Det har varit en obehaglig undergångsstämning under de två veckor vi varit här på Fuerteventura. Sen i mars-april har John Grimm lovat att Evelin skulle köra racet på hans speedgrejor. Han lovade att Evelin skulle kunna både träna på och använda en av hans speedbrädor. Han lovade att han skulle se till att Evelin var redo att köra en speedtävling. Han skulle ordna det bästa och billigaste boendet där Evelin kunde fokusera och ladda inför tävlingarna. Inget blev som han sagt. Utrustningen fick vi ordna själva och boendet blev ett obehagligt undvikande av Johns ständiga raseriutbrott. Varje dag har någon varit dum mot honom, ena dagen har det varit vi, nästa dag hans bussiness partner och tredje dagen någon medtävlande. När jag senast hörde av John var han inne på sitt rum och grät.

I morse kom han hem från skippers meeting och gav nya direktiv om vårt boende, vi skulle sova pa soffan. Jag sa ifrån och berättade att det inte alls var vad han sålt till oss. Då började han med sitt vanliga förolämpande. Jag tröttnade på den svenska diplomatin och sa att den största wankern är ju han. Han påstår sig vara proåkare, att detta skulle vara hans yrke, men han var bara ute och fjantade utan att prestera något alls. Något i den stilen sa jag. En betydligt snällare kommentar än åttondelen av allt han sagt till Evelin, utan den minsta anledning att förolämpa henne. Plötsligt börjar han skrika åt mig:

- Did you just call me a wanker? I'll smack you in the face for that.
- Come on hit me then, sa jag.

Då rusar han fram emot mig, stannar tio cm framför mitt ansikte och börjar vifta med knytnäven. Ur hans dåliga andedräkt och salivregn hör jag:

- I'll fuckin hit you, I'll fuckin break your face. I'm gonna kill you.

Jag står kvar och väntar på att något ska hända. Efter ett tag rusar han in på sitt rum och börjar gorma om att alla svenskar är dumma. Sen börjar han gråta. För några dagar sedan när jag pratade med honom om hans attacker på oss och att det inte gick att vara lika frank tillbaka, sa han:

- Well, that's beacuse I'm thougher than you. I'm an american bad ass.

Sist jag hörde The American Bad Ass låg han och grät. Han är just nu den löjligaste person jag kan tänka mig.

Nytt rekord!

Som jag skrev i forrgar ville jag overtraffa mig sjalv och ta mitt rekord och det gjorde jag! Det nya rekordet ar 24.85 knop, dvs en medelhastighet pa ca 50km/h under 500m.
Sedan fick jag hybris och korde hardare och hardare vilket ledde till riktigt tuffa wipeouts. Jag ar iallafall sjukt nojd med min prestation har. jag ligger faktiskt bara ett par knop efter tjejerna som ar betalda att gora det har pa heltid. Omstandigheterna har ju varit helt katastrofala for mig (Johan kommer skriva om det i ett annat inlagg...). Sedan vill jag ocksa beratta att stammningen mellan de olika tavlande ar sjukt bra. Bara en san sak att en av mina motstandare lanar ut sin brada till mig nar hon far veta att jag blivit blast pa brada.
Tack for alla gratulationerna, det betyder supermycket for mig!

Jag har tagit rekordet!!!

Mina två första dagar i världscupen var bland de värsta i mitt liv. Alla mina ”värsta-tänk-bara-scenario” inträffade med mer där till. Jag tänker inte tråka ut er med alla detaljer, men tänk dig att du blir rånad, slagen och sen måste säga tack. Ungefär så. Det fanns givetvis ingen speedbräda till mig till tävlingsdagen, jag hade litat på fel personer. Jag hoppades att det skulle gå att köra banan med en vanlig bräda (även om jag nu inte ens hade min vanliga freestyle bräda, sedan den blivit flis när Johan provade köra speed på den). Så där står jag med en lånad twintipbräda från nittiotalet. Förhållandena är kassa för speed. Vinden är bra, typ 40 knop, fast byig, men sedan kommer vågorna till detta. Det är inte bara choppigt, utan det är meterhöga vågor. Jag kraschar, kraschar, kraschar och kraschar. Heaten är två timmar långa. Man tar först höjd upp och sedan har man en kilometer ner, varav femhundra meter är sträckan där tiden tas. Alla som kajtar vet hur sjukt tungt det är att ta höjd upp för mer än en kilometer, men det jobbiga är ju att köra ner. Mjölksyra i hela kroppen. Och det är inte bara ett heat per dag utan två, till och med tre. Och jag bara kraschar varje gång. Och slår mig givetvis, vattnet är inte mjukt när det går fort. I slutet på andra dagen kraschar jag upp på stranden och konstaterar att jag pallar inte mer. Jag har fått galet mycket stryk, självförtroendet likaså, så jag bestämmer mig för att avbryta och skippa sista heatet.

Sjoukje som har två brädor säger att jag kan låna hennes bräda för nästa dag. Men när jag lägger mig på kvällen känns det jävligt jobbigt.

När jag vaknade idag kändes det ändå lite bättre, jag skulle få en riktig bräda. Efter dagens informationsmöte går jag upp till toppen av strippen, jag har för ont överallt för att orka kajta hela vägen upp för strippen. Jag hoppar upp på denna underliga kreation som kallas speedbräda. Tar fart, glider, flyger genom hela strippen. LÄTT! Numer ligger det svenska svenska kitesurfingrekordet och tillika overallseglingsrekordet för kvinnor 22.66 knop på och det är Evelin Vastero som har det. Imorgon satsar jag på att överträffa mig själv.

Andra bloggar om: kitesurfing, kiteprinsessor, speedkitesurfing, evelin vastero, speed, fötroende, svek, succé, rekord, tävling, mjölksyra

Nu kör vi!

Inskrivningen är genomförd och anmälningsavgiften är betald så nu kör vi. Eller vi och vi förresten … jag kommer mest att stå på stranden och titta på, kanske ta några bilder och några filmklipp. Det riktiga jobbet får Evelin göra helt själv. Det hela består i att ta höjd i några minuter för att komma i position. När hon hittar en lucka att sticka iväg har hon 200 meter på sig för att komma upp i maxhastighet. Sen ska hon bara hålla sig kvar under 500 m, vilket inte är helt lätt när det handlar om hastigheter på över 30 knop. Klarar hon detta har hon ett svenskt rekord. Gissa vem som är nervös.

Andra bloggar om: kitesurfing, speedkitesurfing,

Bra skit

Mitt i öknen på stranden ligger Rene Eglis center. Här kör man utbildning på löpande band. Men det jag gillar med centret är att man har byggt upp en liten bungalow med wifi, fika, kajtpump och hjälpsamma kajtare i baren som glatt hjälper till med vad som behövs i form av mejslar, skruvar och lagningar. Najs.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, fuerteventura, kitecenter, utbildning

Inte så mycket vind, men mer Jaegermeister

Några av speedkajtarna har dykt upp och de är ett gäng tuffa killar. Vi har iallafall köpt upp oss på Jäger och Red Bull, så jag ska göra mitt bästa att smälta in.

Hjältar utan vind

Så har vi då haft ett par dagar utan vind. Även om det känns tråkigt för stunden, känns det ändå ganska bra att slappa, vila kroppen och gör lite annat småfix. Det känns också bra att krossa dessa ständiga vindmyter - som att under sommaren blåser det varenda dag på Fuerte. Det bästa har ändå varit att Sjoukje har introducerat oss till Heroes. En helt otroligt spännande TV-serie och en modernare variant av en superhjältesaga. Vi är redan på avsnitt 17 av 23 och upplösningen närmar sig. Hoppas stiltjen håller i sig.

Andra bloggar om: surfliv, vind, tv, fuerteventura, myter, heroes, superhjältar

En hard varld

Johan far arva min gamla sjuakajt. "Gor vad du vill med den. Den ar din nu" sager jag. Han sticker ut ett tag, sedan lanar han ut den till John. John kommer tillbaka och skriker "jag hatar dig Johan!". Pa par minuter har John lyckats klippa mittlinan och nagra bridles.... Hur fasen det overhuvudtaget att paja tva grejer i ett ar och forblir en gata.... Johan sticker ut pa den nya nian och pa min freestylebrada. Han gar in ganska snabbt igen. Varfor? Johan har kort speedkiting pa lagunen sa hart att bradan klyvts.

Idag ar det stora reperationsdagen.

A-ha!

Eftersom att Sjoukje håller speedrekordet for tjejer har jag frågat henne hur hon gör och vad som krävs för att bli en riktigt bra speedkajtare. Svaret var enkelt och satt inte långt inne. Först måste man inse att speedare är inte som freestyleåkare, det underlättar att vara sjuk i huvudet. ”Chek” tänkte jag. Nästa tips är att köra Dunkerbeckmetoden; att festa hårt dagen innan. Gärna med massa såkallade Jägerbombs som består av Red Bull och Jägermaester. Det ska tydligen vara sa nära kokain man kan komma och gör att man tror mer om sig själv än man borde och således också kör fortare. Jag var givetvis villig att prova och vi hade en hård sinnesjuk partykväll. Dagen därpå provade jag en ny bräda och min baksmälla på speedstrippen. Och damn it! Visst gick det bra. Jag hade liksom ingen livslust, således inget konsekvenstänkande sa det var ju bara att köra. Men det var fan ingen lek att festa med speedkajtarna.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kiteprinsessor, speedkitesurfing, fest, rekord, red bull, jägermeister

Lägesrapport från Fuerte

Jag provade speedstrippen för första gången idag. Tydligen blåser det mer offshore än det bör för tävlingen och strippen vilket gör att man åker i princip helt downwind och bromsar man eller tappar sin linje hamnar man på stranden. Läskigt som sjutton. Dessutom vill kajten gärna krypa ut ur powerzone och då gäller det att liksom lirka in den igen. John säger att om det blåser så här kommer man ställa in. Men tävlingen är ju ändå fem dagar så, det ska nog funka … Jag har fortfarande inte fått tag på någon speedbräda, men med tanke på hur choppigt det är så går det nog bra med en vanlig bräda. Jag fick däremot prova Johns speedkajt och den var riktigt bra. Hoppas hans andra grejer kommer så att jag kan låna den …

Vi har precis hämtat Sjoukje, som är som har tjejernas världsrekord i speed, hon ska stanna hos oss ett par dagar. John är eld och lågor. Jag och Johan sitter här och lurar på vad vi ska hitta på. Vi provade ju partyt här, och det var sånt otroligt drag, så det lockar ju – men orkar vi???

Panik!

Panik är i och för sig vardag när man är i närheten av John. Rätt som det är ökade graden med 160 %. John kollade vindprognosen för dagen då speedtävlingen ska starta och började skrika:
- Come look, come look! It’s fucking nuking. I’ve never seen anything like this.
Prognosen visade 60-70 knop. Om jag inte missminner mig så går gränsen för orkan vid 66 knop, så adrenalinnivån i den lilla surflyan på Fuerte ökade brutalt. Helt plötsligt började det ringas sponsorer och beställas drakar i storlekarna 3-5 kvadrat …

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vind, adrenalin, vindprognos, orkan, fuerteventura

Surfchampagne!

Evelin hade förberett sig. Plötsligt kom frågan upp:
- Who wants to party?
Det tog ungefär tre sekunder innan alla gick från viloläge tills att Evelin stod och blandade surfchampagne i köket. Surfchampagne är gjort av det billigaste vita vinet på tetra, blandat med sprite för att ta bort den äckliga sura smaken. Egentligen är det inte mycket som skiljer det från åttitalsklassikern spritzer, bara att surfchampagne är gjort på billigare ingridienser samt att namnet inte är lika löjligt.

Andra bloggar om: surfliv, fest, party, champagne, surfchampagne, vin, spritzer

Nackdelen med surflivet

Igår kväll var det utekväll i Costa Calma, den närmsta byn. Först var det lite förfest hos Jacob och hans rumskompisar Hans och Vim, alla från Procentret. Sen hamnade vi på en ovanligt fräsch surfbar och till sist avslutade vi något mer klubbliknande. Hela tiden kände jag att det var något som irriterade i ögat. I morse hittade jag ett litet sandkorn som satt fast i utkanten av iris. Den gick inte att skölja bort, men genom att peta med nageln i ögat släppte den. Detta måste nog anses som en av surflivets största nackdel - små vassa sandkorn som blåser fast i ögat.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, fest, skador,

Fuerteventura, Sotavento

De som sa att det inte finns någonting på den här ön hade faktiskt rätt. Vi tog bussen från norr till söder och på vägen såg vi … öken. Så fort vi lämnat bagaget stack vi ner till Rene Egli Center för att kolla läget och hinna med en session. Det blåste verkligen apa, 35-40 knop och byarna var helt sjuka. Vattnet är choppigt, men inga vågor. Det är frånlandsvind och det att jag har en helt ny bom som jag inte hunnit prova och tuna in, kanske gör att det känns värre. Jag vet inte om det faktiskt gör saken värre, men jag fattar varför det bara var jag på vattnet. När vi packat ihop träffade vi svenske Jacob som jobbade på centret. Han var från Team Vidrig, men var inte ett dugg vidrig utan snäll, han bjuppa på macka och frukt. Sedan sa han att han först trodde att jag var Anna Sparre. Det tyckte jag var en fin komplimang.

Jag ska göra ett nytt försök på min sjua nu, det ser faktiskt lite bättre ut idag. Idag drar jag för första gången på mig hjälm och impact west också.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, speedkitesurfing, kompisar, fuerteventura

Här blåser det apa

När vi kom fram ville vi förstås direkt ner och prova kajtspotten. Det kändes som om det blåste apa, på plats på René Egli Procenter försäkrade vi oss om att det blåste apa, och när jag tog upp den första draken, en sjua, kunde jag knappt hålla mig kvar på marken. Det blåste alltså apa och inte nog med det, det var otroligt byigt också. Sammanfattningsvis var det nog de absolut värsta förhållandena jag någonsin tagit upp en kajt. Vi träffade Jacob, en svensk kiteinstruktör, som berättade att så här var det i princip jämt under juni, juli och augusti. Jag själv tänker lägga mycket tid på att berätta för Evelin om hur roligt det är att gå ut i byiga 20 m/s och försöka slå ett litet svenskt rekord tillsammans med dubbelt så stora, fradgatuggande tyskar och fransmän.

Andra bloggar om: kitesurfing, surfliv, kompisar, fuerteventura, rekord, rekordförsök

Jag och min blattespanska

Även om jag tar mig fram med min spanska i de flesta situationer är den långt ifrån perfekt. Den är t.o.m. riktigt usel. Ibland förstår folk vad jag menar. Som t.ex. när jag berättar för vår spanske vindsurfkompis Guillermo om en klättertur jag gjorde:
- Det var bra, men du kom inte upp.
Det är förbaskat knepigt att hålla reda på vilken verbform man ska använda i vilken situation. Men de flesta är så vana vid blattar och vår blattespanska att de förstår ändå. Värre blir det som natten på hostalet i Puerto del Rosario. Vi fick rummet precis bakom receptionen och eftersom spanska hus är byggda med lövtunna väggar hörde hans mullrande baryton varenda gång det kom en ny gäst att småprata med. När klockan var ett på natten tyckte jag att det räckte. Jag klädde på mig, gick ut och sa:
- Ursäkta, kan du tala lite långsammare.
- Va?
- Skulle du kunna tala långsammare?
- Va???
- När det kommer gäster, vänligen tala långsamt, väggar tunna.
Han såg fortfarande frågande ut när jag gick och la mig igen, men vi fick sova ända fram till det började borras.

Andra bloggar om: surfliv, spanska, språk, hotell, resor

Passa på att Vintagefynda

Daniel och Tina som var gäster hos oss i förra veckan lärde mig ett nytt ord: vintage. Ska enligt uppgift betyda gammalt på riktigt. De senaste veckorna har jag också sett detta ord översvämma tidningarnas hemsidor. Helt plötsligt inser jag att hel min garderob är ett enda stort vintagefynd. Där finns surfkläder från all världens hörn, med spår från alla världens hörn. Så för att skaffa mer kapital till vårt rekordförsök här på Fuerteventura lägger jag ut några av mina bästa vintagefynd till försäljning. De är:

- En stycken ursprungligen vit Billabong T-shirt. Numer är den snarare gul och bär spår av stränder i San Diego, Tarifa och Teneriffa. På bröstet är ett sprucket tryck av Billabong. Pris 1099 :-

- En stycken ursprungligen vit Quiksilver T-shirt. Numer är den gulvit med smutsiga spår av solkräm och stränderna i Tarifa och Teneriffa. På bröstet är ett sprucket tryck av Quiksilver som tidigare var i guld. Pris 899 :-

- Ett par ¾-shorts av märket Billabong. Ursprunglig kulör är blå. Numer har de de flesta nyanser från Gråblå till gråvit. Små dekorativa hål är också strategiskt placerade här och var. Pris 1399:-

Andra bloggar om: surfliv, kläder, trams, quiksilver, billabong, teneriffa, san diego, tarifa, t-shirts, shorts, vintage, fynd

On the road

Flygresan över gick bra. Det var inga problem att checka in Bestväskan som vägde 30 kg. Däremot var busschaffisen surare nar vi tryckte in väskan i bagaget. ”Är det surfbrädor? För det får man inte ha på bussen.”, sa han. ”Det är en golfväska”, sa Johan. På de flesta kiteväskor står det GOLF med enorma bokstäver eftersom att det är billigare. Planen var att stanna en natt i huvudstaden Puerto de Rosarios innan vi fortsatte till syd där tävlingarna hålls. Om den här lilla hålan är som Teneriffa var innan turismboomen på 70-talet, säger jag hurra för charter. Det finns inget här men det som finns ligger i topp på sunkskalan. Vi hittade ett litet skabbigt hostal där vi legat och sovit inatt, tills byggjobbarna började borra på andra sidan väggen. Jag fick kaffe på sängen från kaffeautomaten utanför och det smakade trots allt ganska bra. Nu är det dags att dra vidare.

Andra bloggar om: surfliv, resor, teneriffa, fuerteventura, bagage, byggjobbare, golf

Mot Fuerte!

Efter allt strul med båtar som inte går, bommar, speedkajtar och speedbrädor som inte finns och lägenhetsreservationer som inte är bokade, är vi nu trots allt på väg. Vi har packat en salig blandning med ihoplånade och nyinköpta prylar och är nu på väg till flyget. Det sista med lägenhet får vi lösa på plats. Med en vecka kvar till tävlingen har jag iallafall tid att prova igenom mina nya prylar lite, om vindarna är med mig. Nästa gång ska jag påminna mig själv om att bara omge mig med dem som levererar innan deadline. Coach John, du är så avskedad.

Tänkte göra fina spraybilder där jag skulle titta fram genom en slöja av vatten. Så här bra blev det.

Såld!

Tillbaka från butiken. Det var lika jobbigt som jag trodde. Väldigt många klistermärken för att visa vem jag sålde mig till och Sergio sa "ha inte ihjäl dig nu" jag vet inte hur många gånger. Men nu har jag iallafall ett kit som kan funka hyffsat. Jag hoppas att min magkänsla har fel och att det blir bra.

Andra bloggar om: speedkitesurfing, surfliv, kitesurfing, magkänsla

Om att sälja sig

Sitter här och drar mig för att gå till kitebutiken och fixa det sista. Jag har en riktigt dålig känsla om det. På något sätt känns alltid lite som om jag sålt mig till fel sida när jag går därifrån (ja, det känns ju så redan innan jag gått dit också)... Men om det nu visar sig vara så, kanske jag kan köpa tillbaka mig sen.

Hårt vatten

Det blev en ny 9:a Waroo och en ny bom, har just kortat linorna men inte provat än. Det blåste för mycket för att kunna prova nian, men vi tar det imorgon. Jag har däremot provat två olika brädor som skulle kunna funka för speedsträckan. Jag provade först en gammal Takoon, lång, smal och hård. Det var lite klurigt att hitta rätt skär med den och det kändes inte som om att jag fick upp så bra hastighet med den, dock började den inte wobbla. Det gjorde däremot brädan jag provade efteråt. Jag studsade på huvudet och alla möjliga kroppsdelar. Vattnet blir galet hårt när man kommer upp i hastighet. Jag kände mig groggy efter min feta wipeout och styrde in mot stranden. Där kom Johan springande mot mig och såg rädd ut. Han ropade "Är du skadad??? Jag har aldrig sett någon åka så jävla fort!!!" Då kändes det genast mycket bättre igen :-)

Andra bloggar om: speedkitesurfing, kitesurfing, surfliv, drake, kajt, brädor, wipeout

Jag och Kristin

Efter att tagit en barrunda och ha sovit på saken har vi kommit fram till att jag köper loss en ny bom och drake från Azul. Sedan kan jag låna bräda (om de har någon lämplig), väst och hjälm. Jag såg just att Kristin Boese, tidigare världsmästarinnan kör just samma drake (waroon) även i freestyletävlingar. Det känns bra :-)

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, speedkitesurfing, kristin boese, freestyle, drake, världscup, tävling

Jag har en bra ursäkt om det går åt helvete

Jag tror jag får hitta på en ny lösning. Sedan april har vi väntat på speedkajtarna och brädorna. Och de kommer liksom bara inte. Det är alltså Johns grejer som jag skulle köra på också. Jag har hört "nästa vecka, imorgon, de kommer imorgon" väldigt väldigt länge nu. Jag hade velat prova grejorna, köra in mig på dem innan tävlingen. Men det är ju lite sent nu, vi åker i övermorgon. Jag tror att grejerna inte kommer. Jag får nog köra på min vanliga bräda (fuck, den börjar wobbla när det går fort), men jag måste köpa en ny kajt och en ny bom. Jag tror jag ska försöka få tag på min vanliga hybrid som jag kör på stl 9, och samma bom som vanligt men korta linorna. Det kommer att ordna sig, jag löser det, men fan vad sunkigt.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, speedkitesurfing, mañana, tävling, världscup, utrustning

Surfare är sköna människor del II

När jag först hörde "Good people" i en affär i Santa Cruz för någon vecka sen kände ett direkt klick. Det passade så bra liksom. Nu är Jack Johnson min nya idol (Har man förresten idoler när man är 35?). Först idag förstår jag varför det blev en så perfekt matchning. Jack är ju först och främst surfare och surffilmare från Hawaii. I andra hand är han musiker. Allt måste bero på det som Evelin säger:
- Surfare är sköna människor.


Andra bloggar om: surfliv, surfing, musik, jack johnson, surfare

Daniel har också fattat

Klockan är ett och Daniel sover fortfarande, hans nästa kajtlektion börjar klockan två. Jag vet inte, men jag gissar på att han helt enkelt har arrangerat sina prioriteringar: Sova, kajta och äta. Bra prioriteringar tycker jag.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, sömn, prioriteringar, sova, kajta, äta

Recept för lycka

Nu har Peter också fattat grejen. Det behövs inte så himla mycket för att man ska må bra och vara glad. Onödiga prylar skapar mest ångest och arbete, eftersom man måste flytta på dem eller organisera dem då och då. Det absolut värsta med dem, är att veta att man har en pryl men som inte går att hitta bland allt bråte. Nu gör arkitekten Peter Hallén (förstår inte varför det är så viktigt att han är arkitekt) samma sak som vi gjorde för två år sedan - han säljer av allt onödigt bråte som han samlat på sig under åren. Enligt vårt recept för lycka gör han helt rätt. Vi har kommmit på att för att för att vara lycklig behöver man bara:

• En hood
  
• två par shorts
• fyra t-shirts
• åtta kalsonger
• ett par flipflops
• tre kajtar i storlek 7, 9 och 12
• en twintipbräda
• en vågbräda
• en midjesele
• en rashguard
• en våtdräkt modell shorty
• någonstans att bo
  

Man behöver däremot inte kostym och slips. Gott att se att vissa börjar inse att det dessutom är riktigt kasst för miljön.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, filosofi, samhälle, lycka, kläder, t-shirts, kalsonger, flipflops, prylar, kajt, våtdräkt, brädor, surfing, kostym, slips

Twingly Intressant

Lokala hjältar inspirerar

Inatt vaknade jag och kom på att jag var sugen på att klättra. I höstas efter att ha klättrat flera gånger i veckan under ett års tid, tappade jag helt motivationen och den kom inte tillbaka. Förrän inatt vill säga. Varför? Jag gjorde en snabb analys och kom fram till att det hänger på alla lokala hjältar:

• Daniel som är här och lär sig kajta har berättat sköna klätterhistorier.


• Jag var inne på klätterrankingsajten 8a och kunde helt väntat konstatera att jag tappat min uppåtgående kurva och en hedrande femtonde placering till tjugofjärde plats på 8a och att Cecilia som var här i våras och klättrade med oss snart klättrar förbi mig.


• Läste en artikel av och om Erik Massish och Said Belhajs klättring i Marocco. Inspirerande.

Jag vet ju också att jag alltid har en skön replagspartner och det känns ju bra. Jag tror att det kan bli lite nytändning på klätterfronten när jag kommer tillbaka från Fuerte...

På bilden klättrar jag "Gurito Santo" en lång skön 6c i Arico.

Andra bloggar om: klättring, motivation, teneriffa, hjältar, said belhaj, erik massish, marocco, ranking, arico

Jag har alltid världens bästa jobb

Häromdagen påstod jag att jag hade världens bästa jobb eftersom jag fick hyllningsdikter. Men så kom också en hyllningsdikt från min förra chef Lennart. Så jag tycker numer att mitt förra jobb var minst lika bra. Och när jag tänker efter stämmer det. Jag tycker ju alltid det har varit mycket roligare att låta sig uppslukas av det jag håller på med för stunden. Så planerar jag också att fortsätta mitt liv. Att längta bort och inte göra något åt saken, ligger inte riktigt för mig. Godnatt!

Andra bloggar om: surfliv, filosofi, nuet, hyllningsdikter

Det känns inte

Johan sa att jag borde kommentera hur det känns att ha fått tre sidor i Edge och att bli kallad Kiteprofilen. Det känns inte så mycket alls faktiskt. Jag blev rätt förvånad över att min lilla porträttbild blev ett uppslag och att bli kallad kiteprofil. Så mycket mer har jag inte att säga om den saken. Men köp gärna tidningen och uppmuntra Edgeredaktionen, jag tycker att det är kul att Edge visar så mycket intresse för kitesurfing.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kiteprofil, edge magazine

"Snart ska lidandet vara över"

Så står det på omslaget på en folder som Jehovas vittne sticker till mig klockan tio en söndagsmorgon. Jag har sparat omslaget för det är för mig en ganska rolig bild av paradiset. Två galet lyckliga latinos med tandkrämssmajl sitter på en äng och framför sig har de korgar med äpplen och pumpor. I bakgrunden ser man granar, snöbeklädda alper och en blondin på en vit springare. Men det som gör mig riktigt munter är älgarna som går och betar alldeles bakom paret. Vilken bisarr bild av paradiset.

Andra bloggar om: allmänt, jehovas vittne, paradiset, latinos, älgar

Hur kan sex mil vara så relativt?

När vi kom hit hade vi lite roligt åt befolkningen här som tyckte att det var långt till allt som låg utanför el Mèdano. Det tog inte lång tid innan vi blev precis likadana. Huvudstaden, Santa Cruz, ligger typ sex mil härifrån. Där åker människorna spårvagn, de har riktiga jobb och skor. Det är en riktig stad och det finns nästan inga sandstränder och ingen charterturism. Igår var det Jazzkonsert utanför konserthuset och vi gjorde oss omaket att ta oss dit. Självklart var det väl värt besväret det svängde och vi (Los Vasteros och Tina, som själv är en skön jazzkatt, och Daniel) drack öl i plastmuggar och konstaterade att det dessutom var renare än Roskilde. Men sex mil har blivit en lång resa. Ikväll stannar vi hemma och kollar kajtfilmer.

Att retas tillbaka först

När pokerproffset Viktor lärde mig att spela poker sa han alltid till mig att jag inte skulle låta de andra köra med mig utan att jag skulle visa att jag bestämmer. Det funkade så bra, så jag började snabbt att omsätta det i verkligheten också. Så innan någon de andra surfarna rycker i mina flätor eller sprejar vatten i ögonen på mig gör jag det först. Vilken bra taktik. Eventuellt lite barnslig bara.

Att vara kitesurfinglegend

Mark Shinn är kitesurfinglegend och en av våra business partners här i El Médano. Han är framför allt legend sedan år 2002 då han vann båda de internationella världscuperna PKRA och KPWT. Sedan dess har de båda organisationerna ändrat regelverket och det är inte längre tillåtet att tävla i båda under ett och samma år. Därför är Marks bedrift oslagbar och därför kan han idag titulera sig kitesurfinglegend. När han var som störst rådde en annan åkstil med höga hopp och trick där man tar av sig brädan i luften. Stilen kallas för Old School. Mark är fortfarande en otroligt vass allroundåkare, men kan inte direkt konkurera med dagens freestylestjärnor Aaron Hadlow och Ruben Lenten, och tävlar därför inte längre. Idag driver han brädtillverkaren Nobile och ett kitecenter i El Médano.

Det intressanta med en kitesurfinglegend är faktiskt inte legenden själv, utan det är dennes omvärld. Viktor (som var här till och med igår) var oerhört nöjd när kunde säga:
- Idag var det bara jag, Johan, Evelin och Mark Shinn uppe vid vågorna.
Men det absolut roligaste är den engelska surfcommunityn. De har en otroligt stor vördnad för Mark. Om de vill säga något kitesurfingrelaterat som inte ska kunna ifrågasättas, säger de:
- I talked to Mark Shinn and he said ...

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kompisar, karaktärer, legender, mark shinn, el médano, teneriffa

Världens bästa jobb

Jag har nog världens bästa jobb! Jag tror att jag sagt det förut, men känner att jag måste ta upp det igen. I mitt förra jobb var jag byråkrat. En gång varje år fick jag höra att jag gjorde ett hejdundrande bra jobb. Det var under det årliga utvecklingsamtalet. Idag är jag kajtsurfare och kajtsurfinginstruktör och jag jobbar med att ta fram glada kajtsurfare. Idag får jag höra att jag gör ett hejdundrande bra jobb var och varannan dag. Ibland får jag t.o.m dikter tillägnade mig. Gulligt va? Det känns bra mycket roligare. Men om nu Lennart (min förra chef), så här i efterhand skulle skriva en hyllningsdikt till mig, så lovar jag att ändra mig och tycka att mitt förra jobb var lika bra.

Andra bloggar om: jobb, surfliv, alternativ karriär, dikter, uppmuntran, feedback, kitesurfing

Nya ord i mitt vokabulär

Lidde som var här förra veckan hade tre favoritord: Shit, Motherfucker och fuck. Dessutom på danska. På något sätt har detta nu projicerats över på mig. Idag har jag sagt shit, Motherfucker och fuck mer än vad jag tidigare gjort i hela mitt liv. Fucking shit motherfucker, vad ska jag göra?

Andra bloggar om: surfliv, danska, språk

Det bästa med vinden i el Médano...

... är att den inte tar slut. Och när den tar slut kommer den tillbaka. Jag har träningsvärk och det känns bra. Snart går jag och min kajt och leker.

Andra bloggar om: kitesurfing, vind, surfliv, väder

Flygplatsterrorism

Ganska snart efter att jag avslutat min transferturné ringde Lidde. Han hade fastnat i incheckningen med den stora kajtväskan och det saknades fyra euro för att få igenom den. Jag försökte lösa problemet genom att blixtsnabbt föra över pengar till hans konto, men det verkade inte fungera. Efter en stund ringer Lidde och berättar att det hela löste sig. Flygplatspersonalen var benhård, men Lidde är ju kreativ och charmerande så han lyckades tigga ihop fyra euro för att komma igenom. Jag glömde att berätta för honom varför de var så benhårda, men det går väl bra så här i efterhand istället. Förra våren arrangerade vi flygplatspersonalens säsongssavslutning. Det ett stort pådrag med först aktiviteter och sedan glad fest. När sedan allt skulle betalas kom managern med trave skrynkliga sedlar. Han berättade att detta var summan av all övervikt och extrabagage under den gångna säsongen.

Andra bloggar om: surfliv, resor, flygplatser, tiggeri, bagage

Det är bra

Jag har just sopat upp några kilo sand och ett och annat popcorn. Johan kör Supervic till flygplatsen nu och hämtar nya gäster. Kakan och Lidde åkte tidigare idag. Så nu sitter jag här på golvet själv, för första gången på länge. Jag tänker att jag är glad över alla som kommer hit och hur bra det här är.
Bilden är frånvår galna partykväll häromdagen.

Dagens outfit

På vågtävlingen vann jag en pikétröja från La Mariquita, som inte var så "jag". Men jag fick byta den mot en annan jättefin rosa tröja som jag gav till Johan som blev jätteglad och fin. Se själva.

Andra bloggar om: kläder, mode, surfliv

Hur gör de?

Singlarna är tuffa. De är ute och festar hårt till fem. Klockan tio är de påklädda, fräscha och i form igen. Sen kajtar de tills solen går ner, eventuellt kajtar de lite till när solen gått ner och sen är de ny duschade och välkammade igen och har på sig italienska designkläder. Sen är det konversationer om filmer och sånt över middagsbordet och sedan är det fest igen. Jag är full av förundran över hur tuffa de är. De får inte ens påsar under ögonen. Själv tror jag att jag får ta och lägga in mig på Betty Ford efter denna veckan, även om jag nog mest bara kommer att sova där. När man hänger med singlarna blir det inte åtta timmars sömn per dygn.

Historier från charterghettot

Las Americas. Alla vill dit. Ingen vill prata om vad som hänt. Ingen vill tillbaka. Nu har de andra vaknat. För första gången känns det som någon vill berätta sanningen. Lidde och Kakan sammanfattar kvällen så här:
- Aldrig sett så mycket engelsmän, aldrig sett så mycket 18-åringar, aldrig sett så mycket supande, aldrig sett så mycket fylla, aldrig sett så mycket tjejer med så lite kläder och aldrig sett så mycket spyor.
Viktor har en annan historia. Han har fått nya örfilar, nått telefonnummer och sammanfattar kvällen så här:
- Det var kul.

Andra bloggar om: teneriffa, surfliv, fest, las americas, fylla, charter

Det är en ynnest att festa med Martin

För några månader sen kom Martin hit. Han har på denna lilla tid lärt sig mer om Teneriffas nattliv än vad vi lärt oss på två år. Han är en vagabond från Falkenberg som via Kuba hamnat på Cayman Islands som bartender och sen vidare mot Brasilien där han spenderat de senaste åren. Och nu är han på Teneriffa där han kastat sig in i solkrämsbraschen tillsammans med John. Han har för tillfället problem med sitt knä så att nu tar han det enormt försiktigt med kajtandet. Det ger så mycket mer tid till festandet. Igår tog han med Kakan, Lidde och Viktor på galej i Las Americas. De sover tungt fortfarande. Det är en ynnest att få festa med Martin, men man sover alltid lite längre dagen därpå.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kompisar, karaktärer, teneriffa, solkräm, falkenberg, las americas