Här blåser det apa

När vi kom fram ville vi förstås direkt ner och prova kajtspotten. Det kändes som om det blåste apa, på plats på René Egli Procenter försäkrade vi oss om att det blåste apa, och när jag tog upp den första draken, en sjua, kunde jag knappt hålla mig kvar på marken. Det blåste alltså apa och inte nog med det, det var otroligt byigt också. Sammanfattningsvis var det nog de absolut värsta förhållandena jag någonsin tagit upp en kajt. Vi träffade Jacob, en svensk kiteinstruktör, som berättade att så här var det i princip jämt under juni, juli och augusti. Jag själv tänker lägga mycket tid på att berätta för Evelin om hur roligt det är att gå ut i byiga 20 m/s och försöka slå ett litet svenskt rekord tillsammans med dubbelt så stora, fradgatuggande tyskar och fransmän.

Andra bloggar om: kitesurfing, surfliv, kompisar, fuerteventura, rekord, rekordförsök