Undantaget som bekräftar regeln

Jag blir inte så ofta hotad till livet. Faktum är att det här var första gången. Det gör att jag oundvikligen har reflekterat en del över händelsen. Vad var det egentligen som hände?

När John kom hit slutet av förra året var han en frisk fläkt. Men vi blev ganska snabbt misstänksamma. Man kan inte vara 27 år och ha gjort fyra år i armén, sedan tagit en bachelor på ett amerikanskt college och sen bott i Sydafrika i åtta år. Det var onekligen något som inte stämde. Sen berättade han om alla sina företag, alla sina sponsorer, om hur mycket han hade tävlat och sina fantastiska tävlingsresultat. Men han var ju en duktig kajtare och berättade att tävlade i speed. När vi kom på att Evelin skulle tävla i speed, var det ändå ganska naturligt att gå till honom.

Han blev oerhört glad och lovade att han skulle hjälpa till. Han lovade att låna ut utrustning, att hjälpa till med träningen och allt annat runt i kring. Eftersom vi inte visste vad det innebar att tävla i speed, var vi tacksamma för all hjälp. Problemet var bara att ingenting hände. Han lovade nya kajtar i present och berättade att hans egna grejor alltid var på väg, eller på någon flygplats någonstans. Evelin fick aldrig tillfälle att träna med speedgrejor innan vi åkte. Men John fortsatte att lova att hon skulle ha dem senast till tävlingen startade. Han ordnade också ett gemensamt boende som vi fick betala mycket dyrt för. "Det var det billigaste som fanns" försvarade han det hela med.

Om inte innan så väl på Fuerte började vi förstå vad som hänt. Det skulle inte komma någon bräda och när vi tog upp det med John tyckte han att vi bara var krävande och ville att vi skulle vara tacksamma för att han ordnat allt. Vad vi också förstod var att vi hade blivit grymt blåsta på boendet, vi hade betalt extra för att han skulle kunna bo billigt/gratis. Vi pratade också med andra åkare som berättade att han inte hade något med sin så kallade sponsor att göra. De ville inte veta av honom och kallade honom mför en galning. Vi försökte hålla humöret för att uthärda tiden, men eftersom John är i ständig kamp mot hela världen var han alltid arg på någon eller något. Dessutom var han ständigt elak och förlämpade oss så fort han kunde. Så när han sista dagen kom in med nya bud om vårt boende sa jag ifrån. Då blev han ursinnig ...

John säger att han är släkt med de berömda sagobröderna Grimm. Att hitta på sagor, skriva ner dem och ge ut dem i bokform som just sagor, är bara charmigt. Att hitta på sagor för att dupera andra och skaffa sig egna fördelar kallas mytomani. Det är inte ett dugg charmigt. Och det kanske inte är konstigt att en mytoman är beredd att försvara sin sagovärld med våld. Mytomaner är aldrig sköna människor, oavsett om de är surfare eller ej.

Andra bloggar om: karaktärer, surfliv, mytomaner, mytomani, galning, svek, Bröderna Grimm, sagor