Skönt att vara hemma del II

Idag gick jag till Azulgänget för att lämna tillbaka grejorna jag fick låna precis innan jag åkte (en kiteväska, skyddsväst och hjälm). När jag kom dit var hela det gänget där och gratulerade mig till mitt rekord. Jag hade med mig min tävlingsrashguard som jag signerat med typ "tack för hjälpen mot rekordet" eller något sådant. Ricardo blev glad och satte upp den på väggen. Sedan ville han inte ha tillbaka grejorna jag lånat utan sa bara "eesponsring" och sa att han skämdes lite för att han inte berättat att han visste att John inte skulle leverera något, men att han inte velat verka som den skitsnackande parten. Och så ville han ge rekomendationer för spons till Best och om jag ville ha en speedbräda så kunde han fixa det. Jag känner mig ärligt talat lite bränd och förvirrad och vet inte riktigt vem man ska lita på. Så när jag helt oväntat får ett helt kit som jag inte skulle ha råd att köpa blir jag lite rädd och det känns ju tråkigt. Fast kanske är det så att de flesta är schyssta och vill väl. Jag vill nog tro det.

Andra bloggar om: surfliv, sponsring