Klockan är kvart i åtta när min väckningssignal går igång. Det känns tidigt. Inte så att det är jobbigt på något sätt, bara annorlunda. Och tittar jag ut ur mitt rum vid elvasnåret på kvällen är det alldeles tyst och mörkt. Dygnsrytmen här är helt enkelt annorlunda. De tar inte ens siesta.
Andra bloggar om: surfliv, langebaan, dygnsrytm, siesta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar