Postapartheid

Ena delen av byn är som någon slags nordeuropeisk eller amerikansk semesterort, med stora och eleganta villor. Husen har pool, en båt på trailer och är generellt ganska läckert designade. Människorna som bor här använder sin SUV, sportbilar eller kanske framförallt sin pickup, oavsett var de ska någonstans. De pratar engelska och afrikaans och äter stora mängder grillat kött. Här känner jag mig avslappnad och jag förstår hur saker och ting hänger ihop. Just nu bor jag i utkanten av denna delen.

När man behöver handla och SPAR har stängt, måste man ta sig till 7Eleven och andra delen av byn. Här blåser det omkring papper och tomma burkar på marken. Längs de graffittimålade väggarna hänger svarta killar, som ropar:

- Hey white boy! Wazzup!

Vilka jag jag försöker svara lite coolt och oberört:

- Yeah man.

Samtidigt som jag gör hang loosetecknet, eller något annat klyschigt. Det märks nog att jag gör mig till och att jag inte känner mig lika avslappnad. Jag vet inte riktigt varför, men det känns främmande. Kanske är det kontrasten som är orsaken. Det är tretton år sedan apartheid försvann, men jag antar att det är spåren som fortfarande märks ... om man tittar efter.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, sydafrika, apartheid