Variant på surfstress

Jag vet inte vad som hände, men jag lyckades sova till halvelva i morse. Sen började det. Jag fick direkt tag på Esti som roddar Cape Sports Centre i Langebaan. Jag blev introducerad till henne av Sjoukje och vi hade redan diskuterat ett samarbete per mail, men hon ville bara arbeta med IKO-certifierade instruktörer. Jag har ju min examen från FEV. Men i morse fick jag besked att om jag kunde vara i Langebaan på söndag klockan 08.00, kunde jag hänga på deras IKO-instruktörskurs. Pulsen började gå uppåt. Jag gjorde en snabb sökning på internetresebyråerna ... 16 500:- ... 19 800:- ... 26 000:- och så till sist 13 500:-. Shit, vad dyrt! Gjorde några telefonsamtal och kom ner till 13 200:-, men då var jag tvugen att åka på torsdag, alltså idag. Pulsen varvade upp ytterligare. Så jag kastade mig in till stan. Först se till att alla papper var med och sen till Skatteverket, banken och resbyrån. Någonstans på vägen sprang jag förbi ett Ticketkontor och tänkte att jag borde ändå dubbelkolla. När resetjejen berättade att hon hade resa för 9 800:-, som dessutom gick på fredag kväll, höll jag på att kasta mig över henne och ge henne en jättekram. Pulsen gick ner till omkring 60 igen och jag kunde lugnt åka hem till min gamle kompis Jocke, för att äta pizza och titta på hur vi ska kunna förbättra http://www.chohoo.com/. Phuh!

Läggdags!

ZZZzzzzz

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, företagande, IKO, Langebaan, Sydafrika, resor, stress