Manliga mystiska ritualer

När jag läste MBA-programmet hade jag en favoritkompis för alla projektarbeten. Han var från Påskön och av en kanske inte alltför konstig anledning pratade vi ibland om ön och dess stenstatyer - Moaierna. Jag gillade hans idé om varför de skapades. Han trodde inte ett skvatt på teorier om religiösa motiv eller något liknande. Istället trodde han att det handlade om några grabbar som ville hänga, slänga käft, skratta och kanske slippa hemmets plikter. Moaierna hittade de på som någon slags viktig ursäkt för att få hänga, slänga käft och skratta tillsammans.

Idag har jag ägnat mig åt en modern variant fenomenet av grabbar som vill hänga, slänga käft och skratta tillsammans. Idag har jag vårrustat familjens segelbåt. Båtklubben känns som en av den manliga manlighetens sista utposter, där män gör jobbet och pratar porositet i olika färgtyper, lämpliga vax för skrovet och nya tuffa verktyg. Kvinnorna kommer med kaffe och smörgås i en korg. Allt bara för att killar vill göra saker tillsammans. Kitesurfingen är faktiskt lite likadan, även om jag jobbar hårt för att skapa fler kvinnliga kitesurfare. Än så länge får jag mestadels hänga, slänga käft och skratta tillsammans med andra grabbar. Fast det är ganska kul det också.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kultur, moaier, påskön, stenstatyer, manligt, manliga myter, killar gör saker tillsammans, killar, grabbar, män, kitesurfing, kitesurfare,

IKEA är inget för en hemlös

"Vill du följa med till IKEA?"
"Ja visst! Vad kul!" Men så tänkte jag till. Jag kan ju tycka det är ganska kul att gå på IKEA ... när man har ett hem. Nu är jag ju de facto hemlös. Ok, jag bor inte på gatan, men att gå och titta på prylar till ett hem ... som jag alltså inte har ... kändes lite väl okynnigt. Men en dag kanske jag också får ett riktigt hem, utöver min board bag. Då kommer jag kanske att svara som jag först började. Nu blev det istället: "Äh förresten, jag skippar nog det ändå."

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, boende, hem, hemlös, bostad, ikea

Alla utom jag

Nu när jag är i Sverige bor jag hos mina föräldrar, i Viksjö, där jag växte upp. I Viksjö Centrum, dit jag går för att handla på ICA, ser jag en massa bekanta ansikten. Fast de har blivit väldigt gamla. Nästan så att jag inte känner igen dem. Jag tycker lite synd om dem som behöver åldras. Tur att det inte händer mig.

Läs även andra bloggares åsikter om sverige, allmänt, ålder, åldrande, viksjö, ica

att kora bil!

jag ar lite ovan med vanster trafik och har inte kort bil pa ett tag, men hur svart kan det vara? efter lite overtaling fick aven jag kora varan fina bil pa roudriges. 
lite ovantat var det inte bilkorningen som blev problemet, 
det var johan...
* 20 meter innan farthinder borjar han lite stressat saga at mig att sakta ner!
   (jo, vi kor i 40 km/h men det ska nog ga att ordna)
* nar jag inte fa i ratt vaxel pa en sekund skriker han - vaxla!
   (japp, precis vad jag tankte gora)
*  nar vi ska ut i en korsning sager han at mig att vara uppmarksam pa en moped som kommer    200 meter langer bort.
   (sannorlikheten att han kommer ikapp finns inte)

jag vet inte om johans roll som instruktor ar orubblig eller om han bara tycker att tjejer ar vardelosa som bilforare. men jag vet att han sjalv anvander vindrutetorkaren som blinkers, ganska ofta.... ;)

Skötselråd för vuxna öronbarn

Eftersom jag har haft löjligt mycket problem med mina öron det senaste halvåret, har jag empiriskt kommit fram till några sätt att hantera mina öron i vatten. På Arlanda blev jag hämtad av min bror, Öron-Näsa-Halsläkaren, och kunde verifiera och spetsa till skötselråden. Så här kommer de:

Öronvax skyddar örat. Om man låter hörselgången vara lite lagom vaxad och fin, kan inte kallt vatten lika enkelt skicka in de ondskefulla bakterierna. Använd alltså inte Topz.

Om man rensar hörselgången med Topz skapas små repor där små elaka bakterier kan krypa in. Använd alltså inte Topz igen.

Om örat ändå pluggar igen beror det oerhört sällan på en vaxpropp. Förmodligen har några små ettriga bakterier slunkit in. Gå till en läkare och greja fram lite schyssta örondroppar. Ju förr desto bättre. Men låt fortfarande bli att använda Topz.

För att kunna kajta med öroninfektion skaffar man sig öronproppar för vattenbruk. De kan man också använda till att hålla örondropparna på plats. Och tänk inte ens tanken på att använda Topz.

Godtycklig rättvisa

Resan hem blev ganska lång, men 35 timmar senare är jag nu hemma i Sverige. Allt gick löjligt smidigt. Det var superenkelt att fa tillbaka taxfreepengarna på Mauritius. Inte ens British Airways vill krångla något om att jag hade en surfbräda med mig hem. När jag skulle hämta ut bagaget kom det fram en kille och frågade: "Hur tusan fick du med dig en surfbräda på British Airways?"
"Jag bara tog med den. " Sa jag. "Och så checkade jag in i automatincheckningen."
"Det gjorde jag också." Berättade han. "Men vid bagageinlämningen vägrade de att ta emot brädan. Jag fick ställa den på busshållplatsen och be syrran hämta den."
Själv har jag fortfarande aldrig ens betalat övervikt. Det kanske inte är så dumt ändå att vara världens gulligaste kitesurfare.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, resa, mauritius, brädor, brittish airways, flygbolag, surfbräda

A bientôt Le Morne

Det var tänkt att bli en stämningsfull avslutningssession på Le Morne. Det var tänkt att fotografera några sista bilder i solnedgången och berätta om ett lätt sentimentalt avsked. Så blev det inte riktigt …

Först tänkte jag att jag bara skulle ta mig en sista freestylesesion med Elin och Kelby och de andra från Blue Bay. I passet in till revet finns ju några snällare nybörjarvågor. De har inte varit tillräckligt stora när jag varit ute tidigare så jag bara måste ut och testa. Dessvärre var de ganska choppiga på grund av den starka strömmen. Nere vid One Eye såg vågorna så oerhört lockande ut … som vanligt.

Jag faller av ner mot One Eye och leker runt bland de stora och alldeles släta vågorna. Efter några vågor fastnar jag i det luftfyllda vitvattnet och får därför inte upp någon riktig fart. En stor rackare kommer emot mig och jag måste göra något. Eftersom jag inte lyckas hopp över den tänker jag försöka åka igenom den. Jag spänner kroppen … och brädan … och kör på. När vågen börjar stänga sig, pressar jag till lite extra. Det knakar till och jag känner hur brädan slås bort från mina fötter. Efter en stund i tvättmaskinen får jag syn på brädan. Jag vet inte om den är så pass hel att den går att åka på, men jag försöker bodydragga till den. Strömmen går mot vinden. Jag driver nedåt. Samtidigt slår stora vågor över mig och kastar runt mig i tvättmaskinen. Beslutet är lätt att fatta. Jag överger brädan och försöker ta mig ur vågorna och in mot land.

Allt är frid och fröjd. Utan brädan driver jag in mot stranden, men så börjar draken fladdra ganska konstigt. Jag tittar upp och ser att jag är bakom den udde där vinden alltid dör. ”Fan vad jobbigt!” hinner jag tänka innan draken har kraschat i vattnet, och det blir till att linda upp linorna. Med ett rätt kraftigt linslack, lyckas en lina fastna i revet. Linorna spänns upp och draken börjar dra igen. Jag ligger och plaskar emot. Kämpar för att få loss linan. Jag dras nedåt. Mot botten. Kastar mig upp för att få luft. Dyker ner och försöker rucka loss linan. Kämpar. Orkar snart inte längre. Beredd att ge upp … Så jag sätter ner fötterna, ställer mig på korallen och lyfter bort stenen som linan fastnat i. Elin har kanske berättat att jag inte gärna ställer mig barfota på korallen?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, mauritius, vågor, korall, tvättmaskin

Och så de där romarna

Alla andra killar stannade och lät ta ett porträtt poserandes framför den så kallade flygmaskinen. When in Rome, do as the Romans …

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, flygmaskin, flygplan, romare, rom

Liftaren

Att aldrig ta upp liftare är ju ett generellt råd som man får höra i många sammanhang. På Rodrigues fungerar det inte riktigt så. Det finns nästan inga bilar så bussar och liftning är de vanliga färdmedlena. På vägen mot flygplatsen viftar en man åt oss och Elin stannar för att kolla vad han vill. Han pratar bara kreol och vi berättar på engelskfranska att vi ska till Plaine Corail, flygplaten. Han säger ”Ah bon!” och hoppar in.

Det visar sig vara en full fiskare och vi har ingen aning om var han ska, men vi ränkar med att ha vet själv. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Efter bara några minuters försök till samtal inser jag att jag endast förstår fragment av vad han säger. Till synes utan anledning börjar han skrika ”Caverne Patate a gauche!”
Caverne Patate är någon slags turistrfälla och vi svänger av för att vi tror att han vill dit. Men icke. Han ser lika frågande ut som vi. Vi kör vidare mot flygplatsen. Men han verkar inte vilja hoppa av någonstans. Till slut är vi framme, men det är ännu långt tills vårt plan till Mauritius avgår. ’Vad gör vi nu?” frågar jag.
”Gå in och låtsas att du har ett ärende.” säger Elin och jag stövlar iväg med vår kreolske liftare hack i häl. Efter ett tag hittar jag någon att fråga något dumt och är klar med mitt låtsade ärende. När den kreolske liftaren står och pratar med några andra filurer, smiter jag tillbaka till bilen. ”Kör!” Ropar jag till Elin.
I backspegeln ser vi hur liftaren kommer springande efter oss. Även om han blev ganska obehaglig känner mig ändå som ett elakt barn som försöker lura bort en mindre önskad kompis.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, liftare, liftning, kreol

Världens gulligaste kitesurfare

Elin har ju hållt på att snuttifiera mig hela tiden och kallat mig gullig. Har någon hört talas om en gullig surfare? Inte jag i alla fall. Jag brukar bemöta hennes påhopp med: ”Jag är inte gullig, jag är tuff.” Då brukar hon bara le lite förment. Idag kom jag på det första fungerande motmedlet. Jag började kalla hennes beteenden gulliga. Vips så får jag höra att gullig är redan paxat … men jag tror att jag är på rätt väg, bort från min dåliga image. Någon annan som vill vara världens gulligaste kitesurfare? Titeln är i vart fall ledig … Jag vill inte ha den.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfare, kompisar, gullig, snuttifiering, image

Om ölivet

Även om det inte skulle vara några som helst problem att bara kajta på varenda ny spot jag besöker, känner jag att det är kul att få lite koll på hur det ser ut runt omkring också. Eller vad sjutton svamlar jag om … det är minst lika viktigt som själva kajtandet. Några dagar på raken känns ju alltid i kroppen, så igår kajtade vi bara fram till lunch för att sen kolla in ön ordentligt. Vi testade hur snabbt man kunde åka på vägarna utan att det blev obekvämt (40 km/h). Vi kollade in de fashionabla affärerna i huvudstaden (gjorda i korrugerad plåt). Vi tankade på öns enda mack. Vi spanade i leende människor var vi än åkte. Jag tror att jag är på den plats på jorden med högst antal leenden per capita. Det kan bero på min taffliga franska. Men för att inte tro för mycket om mig själv och min påverkan på världen, tror jag att den egentliga orsaken är det oerhört softa ölivet.

Andra bloggar om: surfliv, resa, kitesurfing, mauritius, rodrigues, öliv,

Sårvård med Compeed

När man kajtar får man ofta små sår. Oftast brukar jag inte bry mig. Men ibland är de små såren lite större, typ skrubbsår eller skärsår från korall eller en fena. Men skitsamma var de kommer ifrån, när man är i vatten hela tiden är det förbaskat knepiga att läka. Vatten löser ju varenda försök till bildning av sårskorpa. Det finns någon slags myt om att man ska ha sår luftigt, men det tycker jag bara är skitsnack. Jag har haft sår som inte läkt på en hel sommar för att jag varit i vatten hela tiden. Nu struntar jag i den luftiga myten och slänger på en compeed på alla sår. Det blir som en artificiell blåsa eller sårskorpa där mina småsår kan läka fort som tusan. Bra va? Hurra för Compeed. Den enda nackdelen är att Elin tycker att mina små compeedblåsor ser äckliga ut. Då skulle hon se hur det ser ut utan …

Andra bloggar om: surfliv, hälsa, sårvård, sår, skador, compeed

Kitesurfing på Rodrigues

Det enklaste och mest tillgängliga kitestället på Rodrigues är vid hotellet Morouk Ebony, på den östra delen av Rodrigues långa sydkust. Här finns ett kitecentret Osmowings med uthyrning, skola, säkerhetsbåtar, launch- och landningspojkar, barfaciliteter. Allt hålls samman av expatfransosen Jérôme, som också arrangera olika typer av downwindäventyr i den otroligt stora lagunen utanför. Vi hängde med Jérôme på downwindern ner till Ile aux Chats och började med att bränna ut mot revet. Här fanns en liten vågspot med småvågor som rullade in i vindens riktning. Småvågor är ju inte min absoluta favorit, så jag började kryssa runt och leta de lite större bryten. Efter en stund bland småvågorna upptäcker jag något stort som rullar in en bit upp. Jag bryter ut från grupppen för att undersöka saken lite närmare, och kommer fram till ett point break, inte helt rent, men dock ett point break med vinden snett mot vågorna. Så jag hoppar ut i en glad vågsession och får några grymma bryt, aningen större än jag själv. Av någon underlig anledning börja jag känna av min sträckta vadmuskel när jag tar höjd för att komma upp till nästa våg – i vågorna kändes allt bara bra. Jag åker ner till gruppen igen och far vidare mot Ile aux Chats, där en picknick väntar. Vis av min förra öpicknick hoppade jag den här gången över punchen.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitespots, mauritius, rodrigues, kitecenter, downwinder, vågor, surfing, ile aux chats

Språksvårigheter

När jag flyttade till Spanien började jag med att direkt att tala spanska (franska med spansk accent). Jag pratade flytande men det var färre som förstod mig. Trots att engelskan är offentligt språk i republiken Mauritius är engelskan måttligt användbar på Rodrigues. Åter igen har jag fått försöka rota fram mina gamla franskakunskaper. Skillnaden mellan nu och då, då jag flyttade till Spanien, är att nu är det franskan som ska remobiliseras. Hör och häpna går det alldeles strålande. Det låter ungefär som spanska med fransk accent och det är åter igen inte så många som förstår mig. Jag börjar tro att mitt huvud har en begränsad språklig förmåga. Vid tre språk passeras gränsen och ett måste bort.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, franska, spanska, språk, engelska, rodrigues

Skillnaden mellan kossor och tjurar

Rodrigues är en ganska lantlig ö. Precis utanför vår bungalow är vägen blockerad av en flock nötkreatur. ”Kossor är jag inte rädd för!” Utbrister Elin och hoppar ur bilen för att fösa undan två gulliga kalvar och … den tjur som står precis bakom.
”Men den stora är ju en tjur.” Ropar jag precis samtidigt som tjuren blänger ilsket på Elin. Lika snabbt som hon studsade ut framför bilen, lika snabbt försvann hon bakom den.

Tjuren på bilden har inget med tjuren i historien att göra, förutom att han också bor på Rodrigues.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, rodrigues, lantliv, kossor, tjurar, kalvar

Rodrigues – en studie i avslappnad attityd

På flygplatsen möter Mr. Hung upp, Air Mauritius chef på Rodrigues och tillika vår värd. Han säger välkommen och ber oss vänta några minuter innan deras chaufför kommer för att hämta oss. Han kör oss över knöliga asfaltsvägar, genom ett getbetat, kulligt gräslandskap, till vår bungalow med utsikt över kitespoten i Morouk Bay. En knapp timme senare kommer Mr. Hung och lämnar oss en pick up, vår transport. Vi har fortfarande inte visat en endaste legitimation, lagt någon handpenning eller dragit den endaste kreditkortslip.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, air mauritius, mouruk bay

Stackars stackars Johan!!!!

Att killar har en alldeles speciell förmåga att tycka synd om sig själva, tror jag att det flesta vet om. Det som är lite jobbigt blir helt plötsligt obegripligt jätte jobbigt!
Johan har haft det tungt i några dagar nu.

Torsdag: efter onsdagens lilla partaj, är Johan bakfull. Lite trött, like kinkig, lite ont i huvudet. Mycket suck och pust. Jag får order att handla cola och choklad för att göra livet lite lättare!
På kvällen försöker Johan ändå att spela squash, och sträcker vadmuskeln … så …

Fredag: bakfylla byts ut mot ont i benet. Johan kan knappt stå och de tre meterna mellan köket och sängen blir väldigt långa meter. Choklad blir räddningen igen för att hålla tårarna borta.

Idag: Benet är mycket bättre! Men istället har någon lustig snuva dykt upp. Host, host och det rinner i näsan. Det köps näsdukar, apelsiner, öl och choklad för att Johan ska klara dagen utan att bryta ihop ;)

Stackars, stackars Johan, jag hoppas verkligen att allt blir bra snart igen! Samtidigt funderar jag lite … imorgon åker vi till Rodrigues och jag undrar vilken anledning han kommer att ha för att jag ska behöva bära hans väskor ;)

Mot Rodrigues II

Kära dagbok! Imorgon bitti drar vi till Rodrigues. Det blev väldigt stressigt nu så jag berättar mer sen ...

Mot Rodrigues

Varenda gång det har varit stiltje brukar jag stirra mig blind på Windfinder meteorologiska kartor. Några mil österut från Mauritius verkar det ligga ett konstant ljusgrönt (vindstyrkor på omkring 20 knop) område. Mitt i detta blåsfält ligger en annan del av Republiken Mauritius, ön Rodrigues. Jag har sneglat avundsjukt på den förmodade vinden och Elin har ett begär att åka till oceanernas mest avlägsna öar. Så vi bokade helt enkelt ett flyg till Rodrigues. På söndag åker vi. Äventyr!

Andra bloggar om: surfliv, vind, mauritius, rodrigues, resa, äventyr, windfinder, meteorologiska kartor

Vad då, törs inte jag?

Om man är 36 år, och leker de flesta fysiska lekar med lekkamrater som är betydligt yngre, och dessutom har en vad-då-törs-inte-jag-attityd, då ska man passa sig. Jag stämmer ju helt fullt in på beskrivningen. Förutom den lilla detaljen att jag inte passar mig. Så trots att jag inte var helt utvilad sedan den förra squashmatchen med Kelby, ställde jag upp på en ny. Jag leder och känner att jag spelar ut honom. Plötsligt känns det som om jag blir träffad av en hård squashboll på vaden. Något går av. Och så står jag mitt på banan med en sträckning i vaden. Elin har fått byta ut sina surfpaltor mot en vit sjuksköterskeuniform och en liten mössa med rött kors på. Hon har också sprungit och hämtat kryckor, lagat mat, kokat te och gett mig choklad. Allt för att jag ska kunna fokusera fullt ut på att tycka synd om mig själv. Alla andra som vill tycka synd om mig är förstås välkomna. Jag uppskattar främst fysiska bevis på
omtanke, som t.ex. choklad.

Andra bloggar om: surfliv, träning, skador, squash, lekkamrater, choklad, omtanke, kryckor

att gå på vatten

Jag tror att Johan önskade att han kunde gå på vattnet. Det är med stor motvilja han sticker ner fötterna under vatten ytan. Kelby har berättat om lite lustiga saker som kan gömma sig under ytan och Johan tror på allt. När han måste ut med sina små fossingar i vattnet trippar han som en liten prinsessa. Han kollar super noga vart han sätter ner tårna och verkar tycka hela situationen är olustig...
Jag tycker det ser väldigt roligt ut. Inte alls manligt och väldigt gulligt :)

Svensk flicka räddad från jättesjögurka

Vi anländer Le Morne vid lunch. Kajtarna pumpas och vi köper en panini av Cyril (som har träffat Kungen och säger att han är en trevlig prick) och hans rullande deli. Precis när det är dags att launcha, dör vinden. Vi tittar på alla drakar som faller ner i vattnet och kajtare som börjar simma in eller blir hämtade av båten. Efter lite diskussion kommer vi på att vi borde testa La Prairie. Kajtarna packas ihop, bilen packas och förflyttar oss till nästa spot, där de pumpas upp igen. Precis när det är dags att launcha, dör vinden. Kajtarna packas ihop, bilen packas och förflyttar oss till nästa spot, en bit nedanför Baie du Cap, där de pumpas upp igen. Vinden håller i sig. Kelby kommer ut. Elin får upp sin drake. Men så hör jag ett gallskrik. ”Det är ett djur på mig.” ropar Elin, samtidigt som hon skriker till igen och tappar kajten.
Jag kastar mig i vattnet och börjar en rafflande brottningsmatch med den jättesjögurka som slingrat sig runt Elins fot. När jag tillsist lyckats oskadligöra sjögurkan, så … just det … dör vinden. Nu tror ni förstås att jag är missnöjd med dagen? Men icke! Det var länge sedan jag hade en så bra pumpsession. Jag fick pumpa min drake på två helt nya spots. Episkt!

Andra bloggar om: kitesurfing, surfliv, mauritius, djur, vind, kompisar, kungen, lunch, drakar, kajtar, sjögurka

Formlösa principer

Jag trodde att man höll sig iform av att kajta. Men nu vet jag inte längre. Först hänger jag på Elin ut för att springa. Första gången kunde jag inte springa hela rundan utan fick lov att gå efter ungefär 30 min löpning. Så idag spelar jag och Kelby squash. Det börjar bra, jag tar de två första seten utan större ansträngning. Sen blir jag trött. Kelby, som kombinerar kajtandet med landsvägscykling, menar att vi ska köra fem set. Jag är med … men inte kroppen. Mot slutet orkar jag bara ta bollar som kommer rakt emot mig … när jag orkar lyfta racketet. Det känns som om min princip om att inte träna, utan bara leka och ha kul, kanske inte riktigt fungerar. Inte så bra i alla fall.

Andra bloggar om: surfliv, kitesuring, träning, löpning, squash, principer

Jag har inte fått hybris

Det är helt sant. Inte den minsta lilla släng. Jag brukar inte ens tala om mig själv i tredje person. Det är istället Elin som har skrivit de två tidigare inläggen. Förstås utan att logga in som sig själv. Fast jag får väl ta på mig ansvaret eftersom jag inte loggade ut innan hennes internetsession. Men det kanske går bra ändå. Det kanske inte gör så mycket om jag nu skulle ha hybris och tala om mig själv i tredje person.

Prioritet?

Idag sa Johan.
- Det är jätteroligt att du är här Elin, med din kamera, det finns så mycket bilder jag kan använda då. Men det är ju jätte bra att du är här som person också…tillägger han…lite senare.
Jag funderade lite hur det ska tolkas. Tur är det i alla fall att jag har med mig min kamera, så att jag tillför något!

smeknamn

Sweden goes Super sweden!
Jag har funderat ett tag på ett smeknamn till Johan. De flesta här kallar han Sweden, vilket jag egentligen inte tycker är så jätte spännande. Men efter de senaste veckornas händelser tror jag att jag har det.
Det har ju visat sig att Johan har en viss förmåga att rädda folk i nöd. Jag övade lite med honom första veckan. Råka ;) crascha kajten och fick honom att simma ut och hjälpa mig. Han gjorde också en stabil insats när en kille med keps, kommer farande och trasslar ihop våra linor. Jag blev lite små nervös och tyckte det var tur att det inte var så långt ut, och Johan var snabbt på plats och styrde upp det hela. Räddaren i nöden!
Övning leder till resultat. Johan fick som slut prov visa vad han går för. Vi var alla väldigt stolta över att höra hur Johan hade räddat mannen ute vid revet.
Så istället för Sweden, måste det bli Super Sweden! Hur bra som helst! Men måste ändå fundera lite på det, alla hjältar behöver ju ett namn som rättfärdigar den heroiska insatsen.
Jag vet i alla fall att jag inte behöver vara rädd när Johan är med och kajtar. Tack!!

Hur var det nu?

Hände det något kul igår? Något värt att skriva om? Vi var på marknaden, vi köpte lite bling, en varsinn halmhatt … Gäsp! Det här blir så trist att jag somnar innan jag hinner trycka på publicera. Varsågod en bild istället ... från marknaden i Mahebourg.


Andra bloggar om: surfliv, mauritius, marknad, mahebourg

Dagens U-landsproblem

Jag må vara så avslappnad och laidback att Elin, hrrm förlåt, Mathilda tycker att jag är en slöfock. Men helt går tydligen inte ränderna ur från den stressade storstadsmänniskan. För när den ursprunglige I-landskillen Johan Vastero ska uppdatera I-ländska webbsidor, med U-landsinternet, slår det slint. Det går så långsamt, så lååångsamt, låååååångsamt. Jag la alltså en hel dag på lite små uppdateringar, som ens knappt syns. Under tiden börjar jag trumma, kolla mailen, stretcha och slita mitt hår … men så kommer jag på att jag inte längre har något hår att slita i.

Andra bloggar om: surfliv, internet, mauritius, Johan Vastero, avslappnad, u-landsproblem, storstadsmänniskan

Sardinien i sommar

Då har jag äntligen bestämt mig. Chohoo kommer att ha Sardinien som destination för sommarens kitecamps. Chohoo kommer att landa i slutet av maj och stanna till början av september. Det innebär att jag får en maj i Stockholm. Ska bli najs att få kajta lite hemmavid, åka till Stockholms skärgård, gå ut i Stockholm och hälsa på familj och kompisar.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitecamp, kitekurs, sardinien, chohoo,

Johan och Mathilda kläcker idéer

Lite titt som tätt råkar jag kalla Elin för Evelin. Namnen påminner ju onekligen om varandra. Elin är snäll och förlåtande och säger att det inte gör något. Jag tycker ändå att det är ganska pinsamt. Hon kom på att jag borde tänka mig för när jag letar efter en ny flickvän, och konsekvent söka efter någon med ett namn som inte går att förväxla, som Mathilda. Jag gillar hennes idé och känner att jag vill utveckla den ett snäpp vidare. Hädanefter kommer jag att kalla alla tjejer för Mathilda.

Andra bloggar om: surfliv, surfvett och etikett, namn, namnamnesi

Ny tidning

Äntligen här! Nordic Surfers Mag är helt ny svensk surftidning. Längtar förstås redan till Sverige så att jag kan få tag på ett eget ex.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, nordic surfers mag, tidning, surftidning, kitetidning

En heldag i Le Morne

När jag skrev Restips för kitesurfare missade jag några viktiga detaljer. För en riktigt bra heldag på stranden i Le Morne behövs två saker till – en liten strandstol var och en kylväska för den kalla ölen. Men allt kan fungera ganska bra ändå. Här är några bilder från vår senaste heldag.








Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, foto, bilder, le morne, freestyle, kiteboarding

Surf på One Eye, Le Morne

Det har blivit mycket plattvattenkajtande det senaste. Det har känts som om det behövts för att komma tillbaka efter min skada. Men Mauritius är ju inte framförallt kännt som en plattvattenspot. Det är vågbryten som gett Mauritius ett namn på kitevärldskartan. Jag har inte vågat mig ut till One Eye, det mest kända vågbrytet, när det har varit stora vågor tidigare. Men med några av de lokala vågrävarna på plats, var det dags att ge mig ut och ta stora vågor. På vägen ut ser jag en av rävarna ta en våg. Den är mer än dubbelt så hög som han själv och vågen skapar ett vitt forsande inferno bakom honom, precis som på film. Nervositeten börjar krypa sig på mig. Jag missar några vågor, eftersom svallet rör sig med en så hög hastighet att om det passerar, har jag ingen chans att åka ifatt till där vågen börjar bryta. Vågrävarna vänder en bit innan de ser ett svall komma, sen håller de sig på det fram tills att det bryter. Jag tittar, lär, och kopierar. Plötsligt har jag rätt position. Vågen växer under mig. En avgrund byggs upp under mig. Ett stup reser sig över mig. Mitt i står jag och pressas framåt av en massiv kraft. Jag skriker av lycka, eller kanske av rädsla. Innan vågen helt bryts sönder mot det grunda revet kör jag ur vågen. Hela kroppen skakar av adrenalin medan jag kajtar upp för nästa våg. Även om jag borde bli bättre på plattvatten och freestyle, är mitt förhållande till den typen av kitesurfing inte lika passionerat. När det gäller vågor tror jag faktiskt att man kan prata om kärlek.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, surfing, vågor, lycka, kärlek, rädsla, one eye, le morne,

Manawa – skillnaden mellan liv och död

Manawa är den vågspot som ligger ungefär två km ut, långt utanför det vanliga revet och sydväst om kitestranden i Le Morne. Igår kändes som en bra dag att bekanta oss, Manawa och jag. När jag kommer ut ser jag en drake ligga och flyta bland vågorna. Det kan vara ganska farligt att krascha draken bland stora vågor, så jag kajtar dit för att kolla om jag kan hjälpa till. Jag kommer fram till en söndertrasad kite, men ser ingen människa i närheten. Det känns klart olustigt och jag börjar titta runt omkring mig, Från toppen av en våg ser jag en kille vinka från en vågdal längre bort. Jag kajtar till honom för att sedan bogsera in honom till stranden. ”Thanks for saving my life.” Säger han när vi skiljs åt.
Det värsta är att han förmodligen hade rätt. Det är inte bara en person som har dött för att de inte lyckats ta sig igenom de starka strömmarna. Men så gör jag en insats som kanske är skillnaden mellan liv och död. Det känns fascinerade. Inte för att jag skulle kalla mig våghals, men med döden närvarande känns livet mer intressant.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, surfing, manawa, le morne, kite, liv, livet, död, döden, räddning, livräddning

Det riktiga Mauritius

Nattlivet på Mauritius är kanske inte det mest hektiska. Fredagarna på Zanzibar i Grand Baie är najs, men under övriga delen av veckan blir det inte mycket barrumlande. För att åtminstone göra ett mittiveckanförsök, tog vi oss till en av de otaliga femstjärniga resorts med all-inclusive, som finns på ön. Vi satte oss i baren och tittade på alla par som såg ut att ha det mycket mycket tråkigt, så jag frågade Shayne om det är så här att vara turist på Mauritius.
”Pretty much.” Svarade han. ”But they never see the real Mauritius. For that you need to hang out on the beach and play drums with the Creoles. And later during the night, walk in to Mahébourg and get more booze.”
Jag varit här i ungefär tre veckor och tycker att jag hunnit med en hel del. Men jag har alltså fortfarande inte upplevt det riktiga Mauritius. Det verkar som om det kommer att bli stressigt de här sista veckorna.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, fest, kompisar, kreoler, resorts, all-inclusive, barrumlande, nattliv

Kul utan vind

Som alla andra semesterställen med någon som helst dignitet, har också Mauritius en vattenpark. Det kanske inte är den absolut bästa vattenpark jag har varit i, men nu är det ju kanske inte parken i sig som är själva attraktionen. Receptet för en kul dag i en vattenpark är istället att samla ihop ett sällskap bestående av oerhört barnsliga och lekfulla individer. En beskrivning som både stämmer på kitesurfare, surfare och Mauritius locals. Och därmed finner jag det bevisat att man kan ha kul även utan vind … och kite. Men imorgon blåser det igen.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, kitesurfare, surfare, vattenpark, barnslig, locals

Elin rippar och Johan blir andfådd

Elin har börjat kunna vända och komma tillbaka till samma plats. Då tyckte jag det var dags att hämta kameran och ta lite bilder. Men jag hann bara ställa mig i postition förrän hon bestämmer sig för att krascha kajten så pass att hon inte får upp den igen. Så det var bara att springa tillbaka med kameran, slå mig några gånger på bröstet, vråla mitt autentiska Tarzanvrål, dyka i vattnet och crawla ut till den nödställda Elin. Till skillnad från Johnny Weissmuller har jag aldrig varit tävlingssimmare, så efter 50 meter är jag så andfådd att jag måste byta från min tuffa crawl till mer tantlik bröstsim. Förhoppningsvis var jag då så långt ut att ingen såg.

Nästa gång gömde kameran bakom ryggen och smög ut vattnet. Då lyckades jag ta denna bild. Jag är en mäkta stolt lärare.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitekurs, foto, simning, räddning, tarzan, johnny weissmuller, crawl

Om att leva i harmoni med djuren

Vid läggdags höll jag på att bli våldtagen av en flygande kackerlacka. Jag kände mig smutsig, besudlad och hade svårt att sova. Ett gäng skrattande geckos hjälpte till att hålla mig vaken. På morgonen därefter ser jag alldeles för stor skugga bakom gardinen. Jag ryser till men agerar direkt. Letar fram insektssprejen. Skakar flaskan. Inser att det kanske inte finns tillräckligt. Tittar runt i rummet efter ett nytt vapen. Hittar Kiteworld no 31. Smyger mig fram till gardinen. Drämmer till. I slowmotion ser jag hur en jättespindel faller ner mot golvet. På undersidan har spindeln en valnötsstor och valnötskalsfärgad blåsa. När hela ekipaget slår i golvet, brister blåsan och ett hundratal småspindlar strömmar ut. Jag bemöter attacken med det sista i sprejflaskan. När den sen tar slut hittar jag en tändare och en papperstuss, med vilka jag eldar eller krossar samtliga odjur.

Kelby säger att jag måste lära mig att leva i harmoni med djuren. Det kan jag, bara de vet sin plats: inte i min säng, i mitt sovrum, i mitt kök, eller i mitt badrum. Så om det regnar idag, är det förmodligen mitt fel. Förlåt.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, djur, insekter, spindlar, kackerlackor, insektssprej, kiteworld

Måndag!

Idag är det måndag. Egentligen är det ganska svårt att hålla reda på vilken dag det är, men söndagar är speciella. Då är större delen av Maurituis befolkning ledig och har picknick någonstans i det fria. Igår kändes det som att hela den indiska delen av befolkning på ön var nere på stranden. Det var fullproppat av glada indiska familjer.
Måndag är nya vecka, förra veckan innehöll b la det här...


Vi har flyttat. Till billigare hus!!! Det är bra. Vi har ingen pool, som fanns vid det andra, men det gör ju inget för havet är tusen gånger bättre!!!vi har istället en kaffebryggare, nu ska det bryggas kaffe :)

Jag har ätit banan. Det är mega coolt. Efter 20 års avsky mot denna stackars oskyldiga lilla frukt. Johan är inte bara kajtare utan också en mäster kock!!Tack Johan.

Vi var turister. Det var väldigt intressant att se hur Johan anpassade sig till ”hur man beter sig som turist”. Hatten på huvudet, glaset i handen och han stämde glatt in i sången. Han kom hem vid åtta tiden, lagom glad;) lagade mat och skar sig i tummen. Somnade senare avdäckad på sin säng. Enligt Kelby var han halv naken, jag vet inte, tittade inte. Det fanns också tydligen bild bevis, som av någon lustig anledning har blivit raderade….

Jag har också kajtat av mig bikinin. Varken Johan eller Kelby såg något. Phuuu. Känns bra!

Undrar vad nästa vecka har att komma med? ☺ Mera roliga saker!!!

Restips för kitesurfare

Att resa är faktiskt ett jävla skitgöra. Att vara framme kan däremot vara hur kul som helst. Skitgörat har förutom den numer hysteriska flygplanssäkerheten, rätt mycket med packningen att göra. För att underlätta det hela bör packningen minimeras så mycket det bara går. Tänk också på att dessa tips är skrivna för den stora massan av kajtare: den freerajdande eller freestajlande mannen i 75 kilosklassen. Skulle du nu inte tillhöra just den viktklassen, kan du ta bort eller lägga till en kvadratmeter per 10 kg kroppsvikt.

Kläder
Det är lätt att ta med sig för mycket kläder. Man använder alltid mindre än vad man tror. Så ta med kläder för en vecka, stannar man längre är det bara att tvätta. Om du vill gå på nattklubb kan det vara bra att ha med sig en skjorta och ett par riktiga skor… förutom de solblekta surftishorna …

Bräda
Satsa på en ganska allround twintip på omkring 130 x 39. Då har du något som passar för att både freestajla och leka bland vågor.

Kajtar
Här bör du ha tänkt till redan när du skaffar dig prylarna. Till att börja med skaffar du drakar av samma sort, då räcker det att ta med sig en bom. Oftast räcker det med två drakar i storlekarna 9 och 12. Men om du vill kajta i t.ex. Kapstaden behöver du också en sjua. Så om du kör ett quiver bestående av tre drakar – 7, 9 och 12, eller 7, 10 och 14 – är du täckt för de flesta förhållanden. En del lämnar pumpen hemma, det funkar kanske om du alltid riggar på ett ställe där det alltid är en massa andra … men det är inte alltid så.

Väskor
De flesta flygbolagen har fortfarande ingen koll på kajtprylar och hur man ska klassa dem. Golf har de däremot dunderkoll på. Skaffa därför en stor kajtväska med hjul, där din bräda och dina kajtar ryms, som dessutom är märkt med GOLF någonstans. Visst gillar jag attityden i den väska från RRD som är märkt med Have board, will travel, men det är skönt att bara glida genom incheckningen och säga: ”Nej, nej, det är en golfbag.”, utan att ens behöva ljuga.

För din Ipod, kamera, laptop och din bok, gör dessutom en liten ryggsäck susen.

Om du hyr bil
Det är ofta knepigt att hitta hyrbilsföretag som också har takräcke, men med spännremmar och uppblåsbart tackräcke eller rullade handdukar, kan du lätt skapa ditt egna takräcke och få undan brädorna på taket.

Övrigt
Eftersom flygplatspersonalen – oavsett hur många Handle With Care man märker sin väska med – antingen inte är läskunniga, eller helt enkelt skiter i ditt bagage, måste du montera av åtminstone fenorna på din bräda. För att få på fenorna igen är en multiskruvmejsel bra.

Ibland finns inte någon kajtreparatör i närheten. Då är det bra att ha en liten reparationssats bestående av lagningstejp för bladder och segelduk, lite extralinor, en Victorinox, samt en tändare.

Till sist
Shampooflaskor och andra behållare med kletigt innehåll har alltid en benägehet att öppna sig, packa dem i en plastpåse.

Får du för dig att köpa solkräm hemma, köp då en ultrahög solskyddsfaktor som inte svider i ögonen. Annars får du se till att inte smörja nedanför ögonbrynen.

Tullpersonalen tycker ofta att surfarstilen ser mycket misstänkt ut. Hälsa på dem glatt och förbered dig på en trevlig stund tillsammans.

Andra bloggar om: surfliv, resa, kitesurfing, restips, kiteresor, surfresor, packning, bagage,

Jag duger

Elin tycker att jag är ful. Jag tycker att jag duger som jag är.


Andra bloggar om: surfliv, foto, johan vastero, utseende, duga, fulhet

Curry des Illgröna bananer

Elin har inte ätit banan på tjugo år. Hon tycker det är jätteäckligt. Med lite tips från min förra indiska husjungfru, lyckades jag igår att ändra på det. Så här gjorde jag:

Jag hackade lök och vitlök och fräste tillsammans med lite curry. Sedan skivade jag några illgröna bananer som smakar trä om du skulle äta dem råa. Tillsammans med en hackad tomat och en skvätt vatten, hällde jag ner dem i grytan. Sen piffade jag upp alltihop med några räkor och serverade med basmatiris.

Och bananerna? De smakade som kyckling. Eller … jag bara skojade. De smakade mer som potatis, eller kanske sötpotatis.

Andra bloggar om: surfliv, mat, banan, curry, gröna bananer, indisk mat

Mauritiustid

Rick är en local och typisk Mauritian. Vi pratade lite om vinden …

Rick: As we going towards the summer there will hardly be any wind anylonger.
Jag: But we’re going towards winter.
Rick: Yeah yeah, whatever. Except the wind there’s hardly any difference.

Helt plötsligt känner jag mig som en aktuell, uppkopplad och uppdaterad europé igen, trots att jag har svårt att hålla koll på vilken veckodag det är.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, tid, vind, laid back, avslappnad

Turist på riktigt

Jag hävdar bestämt att det har med research att göra. Man kan ju inte åka till en turistort utan att testa de klassiska turistfällorna. Så när Blue Baygänget skulle åka båtturen till Ile aux Cerfs, Mauritius mesta turistattraktion, var jag självklart med. Som en riktig turist tog jag glatt på mig en skojig halmhatt. Som en riktig turist tog jag tacksamt emot den punsch (rom, apelsinjuice och sprite) som serverades direkt på morgonen. Som en riktig turist gjorde jag vattenfallshoppen. Som en riktig turist satt jag med alla andra och sippade mer punsch i strandkanten. Som en riktig turist och fortfarande iklädd samma skojiga halmhatt intog jag den grillade fisk och hummer som serverades. Och för att inte göra någon besviken på mina turistambitioner avslutade jag dagen aningen överförfriskad och sjungades på Bob Sinclairlåtar. Japp, jag somnade redan klockan åtta på kvällen. Fast nu räcker det med research, nu kan vinden komma tillbaka.


Andra bloggar om: surfliv, mauritius, resa, turism, turistfällor, turistort, blue bay, ile aux cerfs, halmhatt, punsch, vattenfall, hopp

johan = slöfock??

johan har blivit en slöfock. under de senaste dagarna har jag märkt lite små roliga tecken :)
som t ex...
tolv timmars sömn är lagom.
det är jobbigt att ta på skor(flipflops).
den bästa arbetsplatsen för dator-fix är sängen.
det är stressigt att göra mer än en sak per dag.

så idag fick jag med johan på en liten jogging tur. han blev trött och fick lite ont i benen, men var trots allt väldigt duktig. skönt att veta att inte allt hopp är borta...;)
fortsättning följer...