Liftaren

Att aldrig ta upp liftare är ju ett generellt råd som man får höra i många sammanhang. På Rodrigues fungerar det inte riktigt så. Det finns nästan inga bilar så bussar och liftning är de vanliga färdmedlena. På vägen mot flygplatsen viftar en man åt oss och Elin stannar för att kolla vad han vill. Han pratar bara kreol och vi berättar på engelskfranska att vi ska till Plaine Corail, flygplaten. Han säger ”Ah bon!” och hoppar in.

Det visar sig vara en full fiskare och vi har ingen aning om var han ska, men vi ränkar med att ha vet själv. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Efter bara några minuters försök till samtal inser jag att jag endast förstår fragment av vad han säger. Till synes utan anledning börjar han skrika ”Caverne Patate a gauche!”
Caverne Patate är någon slags turistrfälla och vi svänger av för att vi tror att han vill dit. Men icke. Han ser lika frågande ut som vi. Vi kör vidare mot flygplatsen. Men han verkar inte vilja hoppa av någonstans. Till slut är vi framme, men det är ännu långt tills vårt plan till Mauritius avgår. ’Vad gör vi nu?” frågar jag.
”Gå in och låtsas att du har ett ärende.” säger Elin och jag stövlar iväg med vår kreolske liftare hack i häl. Efter ett tag hittar jag någon att fråga något dumt och är klar med mitt låtsade ärende. När den kreolske liftaren står och pratar med några andra filurer, smiter jag tillbaka till bilen. ”Kör!” Ropar jag till Elin.
I backspegeln ser vi hur liftaren kommer springande efter oss. Även om han blev ganska obehaglig känner mig ändå som ett elakt barn som försöker lura bort en mindre önskad kompis.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, liftare, liftning, kreol