A bientôt Le Morne

Det var tänkt att bli en stämningsfull avslutningssession på Le Morne. Det var tänkt att fotografera några sista bilder i solnedgången och berätta om ett lätt sentimentalt avsked. Så blev det inte riktigt …

Först tänkte jag att jag bara skulle ta mig en sista freestylesesion med Elin och Kelby och de andra från Blue Bay. I passet in till revet finns ju några snällare nybörjarvågor. De har inte varit tillräckligt stora när jag varit ute tidigare så jag bara måste ut och testa. Dessvärre var de ganska choppiga på grund av den starka strömmen. Nere vid One Eye såg vågorna så oerhört lockande ut … som vanligt.

Jag faller av ner mot One Eye och leker runt bland de stora och alldeles släta vågorna. Efter några vågor fastnar jag i det luftfyllda vitvattnet och får därför inte upp någon riktig fart. En stor rackare kommer emot mig och jag måste göra något. Eftersom jag inte lyckas hopp över den tänker jag försöka åka igenom den. Jag spänner kroppen … och brädan … och kör på. När vågen börjar stänga sig, pressar jag till lite extra. Det knakar till och jag känner hur brädan slås bort från mina fötter. Efter en stund i tvättmaskinen får jag syn på brädan. Jag vet inte om den är så pass hel att den går att åka på, men jag försöker bodydragga till den. Strömmen går mot vinden. Jag driver nedåt. Samtidigt slår stora vågor över mig och kastar runt mig i tvättmaskinen. Beslutet är lätt att fatta. Jag överger brädan och försöker ta mig ur vågorna och in mot land.

Allt är frid och fröjd. Utan brädan driver jag in mot stranden, men så börjar draken fladdra ganska konstigt. Jag tittar upp och ser att jag är bakom den udde där vinden alltid dör. ”Fan vad jobbigt!” hinner jag tänka innan draken har kraschat i vattnet, och det blir till att linda upp linorna. Med ett rätt kraftigt linslack, lyckas en lina fastna i revet. Linorna spänns upp och draken börjar dra igen. Jag ligger och plaskar emot. Kämpar för att få loss linan. Jag dras nedåt. Mot botten. Kastar mig upp för att få luft. Dyker ner och försöker rucka loss linan. Kämpar. Orkar snart inte längre. Beredd att ge upp … Så jag sätter ner fötterna, ställer mig på korallen och lyfter bort stenen som linan fastnat i. Elin har kanske berättat att jag inte gärna ställer mig barfota på korallen?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, mauritius, vågor, korall, tvättmaskin