Elin har börjat kunna vända och komma tillbaka till samma plats. Då tyckte jag det var dags att hämta kameran och ta lite bilder. Men jag hann bara ställa mig i postition förrän hon bestämmer sig för att krascha kajten så pass att hon inte får upp den igen. Så det var bara att springa tillbaka med kameran, slå mig några gånger på bröstet, vråla mitt autentiska Tarzanvrål, dyka i vattnet och crawla ut till den nödställda Elin. Till skillnad från Johnny Weissmuller har jag aldrig varit tävlingssimmare, så efter 50 meter är jag så andfådd att jag måste byta från min tuffa crawl till mer tantlik bröstsim. Förhoppningsvis var jag då så långt ut att ingen såg.
Nästa gång gömde kameran bakom ryggen och smög ut vattnet. Då lyckades jag ta denna bild. Jag är en mäkta stolt lärare.
Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitekurs, foto, simning, räddning, tarzan, johnny weissmuller, crawl
onsdag 9 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar