Även om det inte skulle vara några som helst problem att bara kajta på varenda ny spot jag besöker, känner jag att det är kul att få lite koll på hur det ser ut runt omkring också. Eller vad sjutton svamlar jag om … det är minst lika viktigt som själva kajtandet. Några dagar på raken känns ju alltid i kroppen, så igår kajtade vi bara fram till lunch för att sen kolla in ön ordentligt. Vi testade hur snabbt man kunde åka på vägarna utan att det blev obekvämt (40 km/h). Vi kollade in de fashionabla affärerna i huvudstaden (gjorda i korrugerad plåt). Vi tankade på öns enda mack. Vi spanade i leende människor var vi än åkte. Jag tror att jag är på den plats på jorden med högst antal leenden per capita. Det kan bero på min taffliga franska. Men för att inte tro för mycket om mig själv och min påverkan på världen, tror jag att den egentliga orsaken är det oerhört softa ölivet.
Andra bloggar om: surfliv, resa, kitesurfing, mauritius, rodrigues, öliv,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar