Downwind in LA

När som mest funderade över vad vi skulle göra med dagen, ringde John och sa:
- It's blowin like shit in Las Americas, do you wanna go for downwinder?
Alternativen stod mellan lättvindskajtande i El Médano eller rock'n'roll i LA. Vi behövde inte ens göra en pro-contralista utan ringde in skånekajtaren Jocke som också nappade. Vi körde fram en bil till surfstranden i LA och fortsatte i en gemensam bil uppåt längs kusten. Vi hittade inget bar launchställe högre upp så vi fick åka ner till Bahia del Duque. El Médanos wakestyleliga hade redan hittat dit så EH-åkaren Luga, frisören Nico och "El Loco" Romain, var redan på plats. Det gjorde det trångt på det lilla plattvattnet så jag, Evelin och Jocke åkte direkt ut på öppet vatten. John valde den lite mer okonventionella vägen genom att hoppa över hamnpiren. Och han har mage att påstå att han blivit rädd och mer försiktig sen han bröt benet och spräckte bröstkorgen ...

Efter lite skoj vid El Duque började vi köra nedåt. Det var kul att se LA från vattnet och det var en skön känsla att defilera i ett team om fyra kajtar ner längs kusten. Roligast blev det när vi kom fram till vågsurfspoten. Eftersom vi kom ner när det var högvatten och det var vind så var vågsurfarna inte på plats. Perfekt att ha den berömda vågen "Spanish left" för sig själv. Vågorna var iofs lite svårfångade men jag fick fyra fem riktigt bra åk.

John har ju en förmåga att dra till sig poliser. Eftersom det inte är så populärt att kajta på LA-sidan, var vi förvånade att vi inte fick minsta tillsägelse. Det hela ordnade upp sig när vi kom tillbaka till El Médano och han skulle släppa av oss. Det spanska sättet att släppa av folk är att stanna mitt i en korsning, då kan man spärra två vägar samtidigt. John valde den lite mer diskreta varianten att parkera mot trafikriktningen på den enkelriktade gatan utanför oss. Det dröjde 30 sekunder innan de kom och han fick ägna fem minuter åt att snacka sig ur situationen.