Om att komma ut ur garderoben

Innan jag går ut på stranden använder jag Island Tribes clear gel, spf 40, i ansiktet. Sedan tar jag Island Tribes clear gel spray, spf 34, på hjässan och händer. Kontinuerligt bättrar jag på läppar med Island Tribes lipbalm, spf 15. När jag kommer tillbaka från stranden duschar jag och smörjer sen i mig med en fuktighetsbevarande lotion, samt en fetare kräm för händerna. Totalt har jag alltså fem olika krämer i min väska.

Jag har köpt ovanligt mycket kläder på sistone. Jag har t.o.m. köpt en märkeshandduk - från Quiksilver såklart. Mina två senaste T-shirtar har sirliga silvertryck som lyder Quiksilver och Rip Curl. Med hänsyn till deras glitterhalt tror jag att de borde definieras som Bling. Som grädden på moset har tjejer börjat fråga mig om deras klädsel ser ok ut.

Jag har funderat och funderat på vad alla krämer och allt bling betyder, men kan inte komma på något annat än jag förmodligen har blivit metrosexuell. Men kan vara metrosexuell och bo i en liten sjabbig lägenhet i en liten surfhåla? Ska jag berätta för mina föräldrar? Hur outade sig David Beckham, Robbie Williams och Jude Law som metrosexuella? Och så det jag undrar allra mest just nu: måste jag verkligen skaffa en diamant i örat?

Andra bloggar om: surfliv, kläder, metrosexuell, bling, krämer, island tribe, quiksilver, rip curl, David Beckham, Robbie Williams, Jude Law, komma ut, outa sig

Sydafrikanska pärlor

Mamma och Pappa ringde och berättade att de kommer ner. Även om vi inte träffas speciellt ofta har de fortsatt att vara den tryggaste punkten i mitt liv, långt efter det att jag flyttade hemifrån. Så jag ser verkligen fram emot att få hänga lite med dem i januari. Kanske ta med dem till Tulbagh och Saronsberg. Kanske upptäcka lite andra läckra vingårdar. Kanske åka den där Garden Route, vägen mellan Mossel Bay och Port Elizabeth som tillsammans med Krugerparken ska vara Sydafrikas två främsta turistattraktioner. Fast personligen tror jag att en lördagskväll på Flamingo Palace i Langebaan också borde upp på listan över Sydafrikas främsta turistattraktioner. Till dess får vi väl se detta nattklubbsfenomen som en oupptäckt folkloristisk pärla. Fast jag är inte helt säker på att Mamma och Pappa uppskattar den sortens etnografiska pärlor.

Andra bloggar om: sydafrika, resor, garden route, krugerparken, langebaan, mossel bay, port elizabeth, turistattraktioner

Utmaning för pundare

När man jobbar för ett kitecenter har man någon som bokar och administrerar ens egen tid. Det enda uppgiften man har som kiteinstruktör är att ledsaga ens elever, entusiastiskt men ändå tryggt och säkert, fram till dess att de är så när som på fulländade kajtare. När man har haschpundare som försöker administrera ens elever och schema, tillkommer några arbetsuppgifter. Man måste se till att deras bokningar går att genomföra. Jag längtar verkligen till dess att mina egna gäster börjar komma ner. Jag kanske har för höga tankar om mig själv, men jag lever i tron att jag är bättre på att administrera och planera min tid, och ge bättre service och undervisning, än precis vilken hashpundare som helst … Jäpp! Vi kan se det som en utmaning om någon stoner där ute skulle vara intresserad.

Andra bloggar om: surfliv, kitekurs, kitecenter, kiteinstruktör, haschpundare, stoner, administration, planering, utmaning

Strandens rockstjärna

Sen mina Quiksilverbrillor gick och försvann i samband med att jag förlorade min goda lycka, har jag känt mig naken. Stora frågor rörande min egen identitet har snurrat i mitt huvud: ”Kan man verkligen vara kajtare utan ett par riktigt läckra solglasögon?” Jag gör jämförelser i min omvärld: ”Skulle Magnus Uggla fortfarande vara Magnus Uggla utan sina solisar?” Med någon form av kanske inte helt glasklart eller ens logiskt resonemang, lyckades jag komma fram till att svaret på båda frågorna faktiskt är nej! Så jag tog hjälp av tjejerna i butiken att prova igenom det aktuella solglasögonutbudet. De börjar prata om ljusinsläpp och polariserade linser, men jag avfärdar deras snack och säger att det enda som verkligen är viktigt är de ser riktigt coola ut. De skrattar. Jag fortsätter att berätta att appearance is everything, en kitesurfare måste alltid tänka på sin image. De skrattar mer. Jag kommer att tänka på Magnus Uggla igen och säger att kitesurfaren är liksom strandens rockstjärna. Nu vet de inte om de ska skratta längre. De vet inte riktigt om jag skämtar eller inte. Fast det vet förstås inte jag heller.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfare, image, magnus uggla, rockstjärnor, stranden, identitet, solglasögon, quiksilver, logik

Kitesurfvardag

Tidigt en morgon stack Kelby iväg för att åka wakeboard. När han kom tillbaka var hans knä trasigt. Nu är vi två stycken kitesurfare som inte kan kajta. Och vinden bara fortsätter och fortsätter att blåsa. Det positiva i det hela är att jag kan köra lektioner hela tiden. Efter ett åttatimmarspass med undervisning är jag oftast så slut att jag somnar i soffan framför TV:n, så fort jag ätit upp middagen. Kelby är ju tonåring och behöver därför mycket sömn. Han somnar således i andra ändan av soffan. Partystämningen i Casa de Johan & Kelby en ordinär vardagskväll, är långt under existensminimum.

Andra bloggar om: surfliv, skador, kitesurfing, kitekurs, wakeboard, tonåringar, sömn

Partnerskanning

Ibland känns det lite ensamt att driva Chohoo alldeles själv, så jag letar hela tiden efter öppningar och nya människor att samarbeta med. Wesley har hört en del om vad jag håller på att utveckla, så han var intresserad av ett snack. Han har tidigare jobbat för Naish och Neilpryde, och håller nu på att ta utveckla någon form av kitecenter. Jag gillar killen. Han har driv och go, samtidigt som jag vill bli än mer involverad i kiteindustrin. Det kanske kan bli något. Jag kanske har en ny partner.

Andra bloggar om: chohoo, surfliv, affärsutveckling, partnerskap

Så tränar du inte din hjärna

Jag var ute med en kollega från centrets uthyrningsdel. Han är 21 år gammal och påstår att han rökt gräs varje dag i nio år. Efter ett tag på Zizis går vi för att köpa mat. Han får syn på en chokladbar som heter Bar-One och blir helt till sig. ”Bar-One’s the future dude, you must try this shit.”
Han tar en stor och jag tar en liten. Vi går fram till kassan för att betala och när han åter ser att jag också tagit en Bar-One blir överväldigad. ”Yeah buddy, Bar-One’s the future.”
På vägen ut öppnar han sin chokladkaka. ”Do you wanna taste it?”
”Thank’s buddy, but I got one of my own.” Svarar jag.
”Yeah, right.” Säger min kollega och börjar gapflabba.
Bara några sekunder senare upprepar sig exakt samma procedur. Jag blir mer och mer övertygad om att han faktiskt talar sanning om att han rökt varje dag i nio år. Dessutom blir jag mer och mer övertygad om att marijuana inte stimulerar hjärnan till att uträtta storverk.

Andra bloggar om: marijuana, gräs, hjärnträning, surfliv, fest, choklad

Saker som inte skulle hända i Sverige

På Flamingos börjar jag prata med en av kajtarna från stranden. Stefan visade sig vara svensk och eftersom han hängt en hel del i Brasilien kände han dessutom Martin från El Médano. Kul. Vi pratar om att det händer så mycket underligt här nere, saker som man aldrig skulle acceptera i Sverige. Ett exempel är det ständiga fyllekörandet. Så jag reflekterar inte ens över det underliga i att jag hoppar in i Lightys bakkie med en pruttfull Lighty som chaufför. Jag hajar inte ens till när Lighy får för sig att testa sin bakkies terränggående förmåga. Däremot börjar jag asgarva när han kör fast. Han får lite småpanik, skrattar hysteriskt och börjar tjoa om sina sponsorklistermärken. Jag tror nästan att han är på väg att göra som flygbolagen och direkt måla över alla loggor, men han sansar sig och springer tillbaka för att hämta hjälp. Även om det redan ljusnat är Langebaans värsta partygäng självklart kvar på stället. De är förstås lika pruttfulla, men agerar snabbt och kvickt och bogserar upp bilen. Deras rutin och handlingsförmåga säger mig att de har gjort detta förut.

Andra bloggar om: surfliv, fest, langebaan, sydafrika, sponsorer, fyllekörning

Om att förlora sin goda lycka

En av mina absoluta favoritböcker är Röde Orm, ni vet den om den rödhjårige Göingeynglingen som kidnappas ombord på ett långskepp och reser ut i världen. Det absolut värsta som kan hända i Orms värld, är att förlora sin goda lycka. Jag tror att det är just det som har hänt mig. Eftersom mina öron inte blir bättre var jag hos doktorn igen. Hon tog en titt, såg bekymrad ut och berättade att jag sprängt trumhinnan. Om det inte skulle bli bättre med min nya masslast av konstiga droger, kunde det bli aktuellt med operation á 8 000 pix. Som om inte detta skulle räcka så har jag dessutom tappat mina Quiksilver Dinerosolisar. Jag vet inte vilket som är värst, men jag tror att jag går på Orms linje: att det värsta är min förlorade goda lycka. Röde Orm löste det hela genom att byta gudar till dem som var starkast lokalt, men som ateist känns det onekligen lite krystat.

Andra bloggar om: surfliv, böcker, röde orm, vikingar, lycka, quiksilver, skador, trumhinnan, infektion, sjukdomar

Potentiella imageproblem

Här finns en särskild sorts alg som flyter iland på stranden. Den ser ut som en lång brun slang. När jag rullade ut mina elevers linor i Sharks Bay höll jag på att kliva på just en sådan alg. Precis innan jag satte ner foten slingrade sig algen iväg. Själv hoppade jag upp en halvmeter i luften och skrek till i falsett: ”Oouuuiiiiiii!” Förmodligen tyckte inte mina elever att jag var världens tuffaste kiteinstruktör längre. De började nämligen leka med ormen och dra den i svansen. I vilket fall lovade de att inte berätta för någon. Förmodligen måste jag nog göra något åt mina falsettskrik. Jag tror att de definitivt inte är bra för min image.

Andra bloggar om: surfliv, image, ormar, fobier

Killar gör saker tillsammans

Det är lätt att tro att surfliv bara handlar om surf, sun, sex och rock’n’roll. Men skrapar man på ytan så hittar man så mycket mer. Hygien är t.ex. lika viktigt för kitesurfare som vanliga människor. Eftersom Kelby inte visste varför man bör använda tandtråd, fick han en liten föreläsning om tandtrådens nytta och användning. Med de nya små finurliga Tandtråd-med-hållare, har tandtråden också blivit användarvänlig och det är lätt att göra till en rutin. Jag rekommenderade Kelby att börja lite försiktigt med en gång i veckan. Som tack för han lyssnat så dukigt fick han en alldeles egen Tandtråd-med-hållare från Glide.

Andra bloggar om: surfliv, surf, sun, sex, rock’n’roll, hygien, tandtråd

Nästan en fully pimped surf dude

Häromdagen sålde jag ett nybörjarpaket till en av mina elever. Min säljarklädsel var ett par småfuktiga surfshorts och en beanie, min övriga uppenbarelse var ganska sandig och neoprenstinkande. När jag började mitt förra jobb hade jag skjorta, slips och doftade någon Eau de Cologne från Ralph Lauren. Jag berättar det för Kelby, varpå han svarar: ”Wow, man! And now you look like a fully pimped surf dude. But there’s still one thing you’ll have to work on: you’ll have to stop wearing boxers and let your balls free.” Fast när han berättar att han klarade sex månader utan att tvätta, tappar jag intresset en aning…

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, kläder, ralph lauren, säljarklädsel, tvätta

Om att prata med fel flicka

Internet är fortfarande dött i hela stan, så jag går tillbaka från F.r.i.e.n.d.s. med outrättat ärende. När jag passerar Zizis skuttar en kille ut och vinkar, ”Hey, haven’t seen you for ages”. Nåja, det var nog senast i måndags, men whatever. Han fortsätter att tuppa sig och berätta om sina kontakter och pengar och sen säger han: ”Do you remember when I warned you about the girl in green top last Saturday? Just stay away from her, I’m madly in love with her.”. Jag är här för att kajta och sätta upp Chohoo, så jag vill verkligen inte skaffa mig några ovänner och svarar: ”Sure, no problem, just didn’t know”. Men jag vet i alla fall att jag ska undvika att prata mer med tjejen i grön top, han var nämligen inte den ända som blängde surt på mig …

Andra bloggar om: surfliv, karaktärer, intriger

Ett missat samtal på mobilen

Jag ringer tillbaka och det är Angus, skulptören som tog med mig till Saronsberg. Han undrar om jag vill låna hans bakkie när hans workshop har semester. Den är uppe i Pretoria, vilket betyder att jag kan få lite roadtripping och upptäcka landet när jag kör ner den till Langebaan. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det hela låter liksom för bra för att vara sant. Lyckas ändå klämma ur mig ett ”Tack, jättegärna”.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, resor, roadtrip, bila, bil, sydafrika, pretoria

Mycket väsen för ingenting

Fönstrena dallrar av vindtrycket och regnet smattrar mot rutorna, men jag klär ändå på mig allt jag har för att gå till F.r.i.e.n.d.s. Mitt kall är att uppdatera bloggen med de senaste historierna i livet som kitesurfare. När jag kommer fram möts jag av ett: ”Sorry dude! We’ve reached our cap, no internet today.”. I Afrika köper man inte en bredbands eller ADSL-uppkoppling. I Afrika köper man ett antal megabytes trafik. I Afrika fungerar inte saker som man väntar sig. Istället får jag gå hem och titta på ett TV-program om hur man bygger pyramider. Det kan säkert komma till nytta när jag känner för att bygga en egen pyramid en dag.

Andra bloggar om: surfliv, blogga, vind, internet, sydafrika, pyramider

Svenska för Mauritsianer

Jag råkade lägga något på tangentbordet och … ddedfefdfgbfhththtrefeswdwwfwfefgegregrgrghrt … samtidigt sneglade Kelby på vad jag skrev: ”Man, Swedish sounds really funny, but it looks even more funny when you write it.”

Andra bloggar om: surfliv, blogga, svenska, mauritius

Finns här några snälla barn?

Lighty är så långt ifrån en traditionell jultomte man kan komma, men idag kom han upp från Cape town med sin bakkie (= pick up) full med klappar. Jag fick en ny men demokörd Xeleratorbräda från 2007 och en dito Waroo Pro. Han visade också upp sin nya bräda, samma som min men 2008 års modell. Skillnaden var att hans hade ett tryck av Che Guevara. Skönt att det blev förra årets modell, jag gillar verkligen inte Che. Men jag är grymt laddad att bli av med alla sjukligheter och komma ut på vattnet och träna. Det är ju mindre än en månad kvar tills Lightys tävling, Calypso Kiteboarding Event, som kommer att bli min första freestyletävling.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, kitesurfing, freestyle, tävling, utrustning, che guevara, best, waroo, xelerator

Dagens fråga

Vad är det generellt sett mest uttråkade och frustrerade som finns?



Svar: En sjuk kitesurfare i en kitehåla där det blåser sjukt varenda dag.

Andra bloggar om: surfliv, sjukdom, frustration, uttråkad, kitesurfare

Snart julafton

Hur kan man vara kajtare utan kajtutrustning? Jo det går uppenbarligen. Jag har snart klarat två månader utan en egen bräda och med bara en sjuakajt. Lite kiteförbud hjälper förstås till, annars har det gått att låna ihop grejor här och var. Men så ringer Lighty och berättar att han har lyckats skrapa ihop en lätt beggad Waroo Pro 11 m2 och en ny Xeleratorbräda för totalt 6000 pix. Jag tror att ikväll kommer det att kännas som julafton.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, utrustning, kiteförbud, fynd, julafton

Jag vill till Mauritius

Kelby pratar ofta och glatt om sitt hem. Jag vill dit. Jag vill kajta stora vågor. Men vet inte riktigt hur jag ska få in Mauritius i min rutt. Vinden verkar vara bäst på den svenska sommaren, men då är det vinter och regnigt där. Kelby rekommenderar att åka i sen augusti eller september, men då tänkte jag vara i Brasilien. Ja, ja, inget viktigt egentligen, jag ville bara dela med mig av några av mina största problem just nu.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, drömmar, resor

En industriell approach till kitekursen

Nu har jag varit IKO-instruktör och jobbat för Cape Sports i drygt en månad. Under tiden har jag gått in för att använda IKO-metoden och Cape Sports rutiner, men summerat så gillar jag inte riktigt approachen. Det hela är en ganska industriell approach, där eleven är råvaran som på kortast möjliga tid ska förädlas till en kitesurfare. Den färdiga produkten ska därefter kompletteras med så många tillbehör som möjligt. Sen skickas den ut i världen för att klara sig på egen hand och aldrig mer återvända till fabriken. Det hela är noga uttänkt och förmodligen uträknat till bästa ekonomiska rationalitet. Men någonstans på vägen missar man en av de viktigaste komponenterna med kajtingen – den sociala. För egen del, som instruktör, är det den största behållningen med att lära ut kitesurfing, att lära känna någon, att hjälpa till att utveckla någon, att sprida glädje och att glädjas åt mina elevers framsteg. Fan, det låter ju nästan religiöst, men WTF, det är mycket roligare att skapa glada elever än duktiga elever. Och de gladaste eleverna brukar för eller senare också bli de duktigaste. Så även om detta år, när jag utvecklar Kite where it's best right now säkert kommer att bli en massa anpassning till andra industriella approacher, kommer jag nog att snart bara kunna jobba med mina egna elever, på mitt eget sätt och skapa glada kitesurfare.

Andra bloggar om: kitesurfing, kitekurs, företagande, lärande, industriell approach, glädje, kitesurfare

Jag - arvsprestationsångestanpassad!

Den vanligaste frågan jag får av mina elever är: ”Hur går det för mig i jämförelse med alla andra?”. Så även när man har bestämt sig för att göra något totalt onödigt, för att koppla av eller uppleva något annat, vill man vara bra på att göra något totalt onödigt. Och inte nog med det, man vill helst vara lite bättre än alla andra, ha lite lättare att lära sig och helst också vara en naturbegåvning. Jag tror att den gamla arvssynden i det västerländska samhället, numer är ersatt av en modern arvsprestationsångest. Och självklart, liksom den katolska kyrkan är arvssyndanpassad, är jag arvsprestationsångestanpassad. Alla mina elever är förstås lite bättre än genomsnittet. Jag behöver inte ens ljuga.

Andra bloggar om: surfliv, kitekurs, samhälle, prestationsångest, arvsprestationsångest, arvssynd

Surfhåleliv

Det är inte bara skrämmande med surfhåleliv. Det kan vara ganska skönt också. Jag behöver t.ex. inte uppdatera alla om mina senaste förehavanden och mitt välbefinnande. Det sköter sig av sig själv liksom och sparar mig massor av energi.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, småstadsliv, skvaller, kommunikation

Jättesen lördagskväll

”When in Rome, do as the Romans”, och tillämpat på Langebaan betyder det att efter att ha hårdfestat, hårddansat och hårdminglat runt på Flamingo Palace, sätter man sig i bilen och åker hem. Om du är för full för att kunna gå är du också för full för att kunna köra bil. Eftersom jag inte har någon bil måste jag förstås lita till någon bilburen kompis … som förhoppningsvis är tillräckligt nykter för att kunna gå.

Andra bloggar om: surfliv, fest, surfvett och etikett, trafik, fyllekörning, sydafrika

Sen lördagskväll

Lighty kom instormande med ett sexpack i handen, han sitta ner i 30 sekunder och sen sa han att kommer somna om det fortsätter i samma tempo. Då tog Kelby tag i saken och förevisade en lokal tradition från Mauritius, att göra hål i ölburken nertill och sätta hålet till munnen, sedan öppna upptill, öppna strupen och låta allt rinna ner. Det hela kändes som en lika nödvändig uppfinning som beershots, men hej, vad ska man hitta på när man har kiteförbud och bor i en liten surfhåla. Vi var redo för Flamingo Palace.

Andra bloggar om: Surfliv, fest, kompisar, öl

Tidig lördagskväll

Inte nog med att jag fick en otrolig upplevelse när jag besökte Saronsberg, jag fick presenter också. Så nu sitter jag och Kelby och dricker sydafrikanskt bubbel, samtidigt som vi kollar på någon romantisk film med Usher. Det är förvisso ganska soft, men jag osäker på om det är så bra för min surfarimage. Fast snart kommer Lighty och – ouuppp! – då blir det garanterad hardcore, rock’n’roll surfstajl igen.

Andra bloggar om: surfliv, fest, vin, image, bubbel

Småstadsliv

Det finns något skrämmande över småstadsliv, eller kanske snarare byliv, eller kanske ännu hellre surfhåleliv. När jag är på apoteket sitter en vilt främmande människa i kassan. Jag betalar och hon frågar om min kollega Mandy jobbar idag.

Andra bloggar om: surfliv, småstäder, byar, surfhålor

Fem dagars kiteförbud

Jag är i princip aldrig sjuk. Och om jag någon gång skulle känna mig lite krasslig brukar det gå över till nästa dag. Men med ett öra som gör så ont att jag inte kan sova och som dessutom börjar blöda, är det dags att gå till doktorn. Nu har jag köpt ett helt apotek som jag ska äta upp fyra gånger om dagen. Men inte nog med det, jag har fått kiteförbud i fem dagar. Hur hanterar man det? Jag fick inte det minsta antidepressiva piller för att uthärda ens ett tvådagars kiteförbud. Så var stark Johan, du klarar det!

Andra bloggar om: surfliv, sjukdom, läkare, apotek, medicin

New logo

Tobias är en av dem som hjälper mig med att spetsa till Chohoos visuella kommunikation. Han är surfare och studerar grafisk design på Berghs. Här är hans förslag till ny logotyp till Chohoo. Vad tycks?

Andra bloggar om: företagande, surfliv, grafisk design, logo, kommunikation

Historien bakom The full circle

En man satt och fiskade på stranden då en annan man kommer fram och frågar vad han gör. ”Jag fiskar min middag”, svarade mannen. ”Men om du istället använde nät, skulle du kunna dra upp en större fångst. Då skulle du kunna sälja av en del och köpa en båt. Med båten skulle du kunna dra upp en ännu större fångst och sälja ännu mer. För den förtjänsten skulle du kunna bygga en fiskfabrik och sälja din fisk till hel världen. Sen skulle du inte behöva jobba mer.”, berättade den andre. ”Men vad skulle jag då göra?”, undrade mannen. ”Då kan du sätta dig här och fiska igen.”

Detta är The full circle, historien bakom Sydafrikas bästa vin med samma namn som Nick berättade för mig. Jag vet inte riktigt hur detta passar ihop med livet som kitesurfare, men historien kändes rätt på något sätt.

Andra bloggar om: vin, filosofi, fiske

En utflykt till glamouren

Efter lektionen berättade Angus att han och François skulle på ett möte på en vingård i Tulbagh, 1,5 timmes bilfärd från Langebaan. Angus är skulptör och François är arkitekt och landskapsarkitekt. De skulle diskutera lite utställningar och titta på vad de skulle kunna göra med vingården. ”Gillar du konst? Vill du följa med?”, frågade Angus. ”Klart jag gillar konst.”, sa jag och så satt vi i bilen på väg mot Tulbagh.

En resa genom ett vackert böljande odlingslandskap i gulbruna färgtoner, mellan de stora horstförkastningar som skär av landskapet, och upp i en dal som kantas av taggiga berg. Med Saronsberg i ryggen kör vi till sist in på vingården med samma namn. Vi går igenom en park med några av Angus skulpturer, klassisk musik spelas i bakgrunden och gör entré i den kombinerade vinkällaren, galleriet och provningsrummet. Jag får ett glas Full Circle i min hand, det Shirazvin som fått pris som Sydafrikas bästa vin.

Efter en stund dyker Nick upp. Nick är Saronsbergs ägare. För några år sedan köpte han en 500 ha stor fruktfarm, handplockade en vinodlare och en vinmakare, och bestämde sig för att leva ut sin passion - vin. Vi provar igenom fantastiska prisvinnande viner allt medan vi vandrar igenom galleriet och produktionsanläggningen. Vi lyssnar på klassisk musik och pratar om vin och konst. Kvällen avslutades förstås med en braai på gårdens boningshus.

När jag kom tillbaka till Langebaan och mitt vanliga beachbumliv kändes allt som en saga. Visst skulle jag gärna ha en vingård, men när jag under kvällen satt och pratade med sonen från granngården - den äldsta vingården i Sydafrika där samma familj producerat vin sedan 1700-talet – sa han att han gärna skulle byta med mig.

Andra bloggar om: surfliv, surfglamour, vin, kultur, shiraz, saronsberg, vingårdar, konstsydafrika

No wind, no money, no funny

Så i brist på riktigt kul tog jag och min instruktörskollega Thomas ut varsin kajak, för att utforska kusten. Vi blev landspolade på beachrestaurangen Die Strandloper och steg ombord rakt in i Jack Sparrows Black Pearl, åtminstone var det så det kändes. Fast istället för Jack och pirater var stället ockuperat av ett fototeam som skulle ta bilder för något norskt klädmärke. Så mitt i myllret träffade jag Anna-Karin en svensk stylist boendes i Paris. Kul att prata lite svenska för en gångs skull.

Andra bloggar om: surfliv, resor, kajak, paddling, black pearl, jack sparrow

Die motherfucker, die!

Självklart beklagade vi oss över alla husdjuren. Bossen Anthony sa bara: ”We’re in Africa”, men efter ett tag kom Bev från vår mäklare upp för att kolla hur det såg ut. Hon försåg oss med spray att köra varenda morgon. Jag gick lös med sprayen, men de ville inte liksom dö. De små kackerlackorna låg och sprattlade i flera minuter innan de till slut gav upp och föll ihop. Jag tyckte nästan synd om dem.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, ohyra, kackerlackor

Freestyleträning

Det är något skrämmande med att träna freestyle. Först laddar jag en S-bend, men krashar halvägs, tappar luften och tror att jag har brutit ett revben under tiden jag ligger och försöker få igång min egen andning igen. Sen tar det ett bra tag innan jag känner mod igen. Efter ett tag är det tillbaka och jag börjar med några ikrokade kiteloop med backloop, för att sedan kroka ur, ladda ordenligt och satsa på en F 16. Men jag landar knasigt och på något sätt slår brädan mig mitt i hålfoten. Återigen ligger jag kvar i vattnet och åmar mig, helt övertygad om att jag brutit något. För att slippa tredje gången gillt går jag upp ur vattnet. Denna gång ska jag samla mod för nästa freestylesession på land.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, freestyle, träning, F16, S-bend, kiteloop

Det här är Smart … Kelby Smart

Min nya rumskompis Kelby är arketypen för en äkta surferdude. Hela han utstrålar genuin surfkultur och inleder varje konversation med ett släpigt ”Yeaaah”, ”Maaan” eller ”Heeey”. Det kanske är helt naturligt när man kommer från Mauritius, är uppvuxen med vågor av kaliber och det enda jobb han haft i livet är vindsurf- och kiteinstruktör. Han har egentligen bara kajtat i ett och halvt år, men är redan en grym kajtare. Det kan bero på att han vindsurfat, skejtat och åkt wakeboard sen han var hur liten som helst. Det är väldigt inspirerande att kajta med honom. Han laddar ett nytt trick precis hela tiden och landar det mesta. Även om jag inte riktigt hänger på och landar ens en bråkdel så många tricks som han, så har jag blivit ännu mer taggad att utveckla min freestylesida. I våras var han med på North youngblood camp och sedan dess är Northåkare på nationell nivå. Han satsar på att börja tävla internationellt i KPWT för att se om det går tillräckligt bra för att utmana Aaron och killarna i PKRA. Och så en film med Kelby m.fl. från North youngblood camp.



Andra bloggar om: surfliv, kompisar, karaktärer, kitesurfing, kelby smart, frestyle, mauritius, surfdude

Kulinariskt dilemma

Det låg en mycket trött stämning över Casa de Kelby & Johan. Efter två dagars intensivt kajtande , undervisande och festande, var energinivån långt under existensminimum. Jag ålade mig upp ur soffan och kollade kylen. Den var så tom att man i princip kan kalla det vakuum. I skafferiet hittade jag spagetti och varma koppen. Det borde gå att skapa en pastarätt av det, så började koka vatten. "What you're up to?", hörde jag från soffan. "Making a pasta", svarade jag. Kelby såg mycket fundersam ut och utbrast: "Of what?". Jag berättade om min plan, vilket inte gjorde honom mindre fundersam. Efter ett tag sken han upp igen och sa: "Hey, why don't we order a take away pizza?"

Min nya kompis Kelby må vara ung, men dum det är han verkligen inte.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, mat, pasta, pizza, varma koppen

Surfkultur är ingen subkultur …

… åtminstone inte i Sydafrika. Så när vågsurfaren Julian Wilson för första gången i världshistorien sätter en sushi roll, är det förstasidesstoff för de stora nationella tidningarna. Tricket går ut på att hoppa upp för vågen, grabba tag med båda händerna i brädan, rolla ett varv, släppa ut fötterna och flyga á la stålmannen med brädan framför sig för att sedan ta fötterna tillbaka till brädan och landa i vågen igen. Låter lätt som en plätt! Kolla sälv.



Andra bloggar om: surfkultur, surfing, surfglamour, sushi roll, tricks, Julian Wilson, Quiksilver

Om att följa med en sydafrikansk tjej hem

Under onsdagskvällen rycker hon tag i mig och säger:

- Jag vill att du följer med mig hem efter min födelsedagsfest.

Jag förstod inte riktigt så hon drar mig ut från Kaktus och upprepar vad hon sa tidigare, och lägger till:

- Men hey, inga förpliktelser … det kommer att bli kul.

Jag gillar kul. Hon är både rolig och ser väldigt bra ut så jag svarar okej.

På kvällen kommer hon och hämtar mig till sin fest. Det dricks sanslösa mängder champagne, inte surfchampagne denna gång utan riktig. Sen fortsätter den sydafrikanska sprithetsen på Kaktus. Jag vimlar runt på stället, men efter ett tag börjar jag undra vart hon tagit vägen. Till sist hittar hennes kompisar mig och tar med mig ut till bilen. Där ligger hon helt utslagen i baksätet.

Vi skjutsar henne hem och jag bär in henne till hennes säng. Där lämnar jag över ansvaret till hennes väninnor, medan jag går tillbaka till Kaktus. Men jag vet inte om jag tyckte att det var så värst kul … snarare lite underligt.

Andra bloggar om: surfliv, fest, skamligt förslag, raggning, champagne

På knarkfest med Billy

Jag var på Kaktus. Det var sent. Jag började bli trött och kände att det var dags att gå hemåt, när jag blir istället dragen i armen.

- Nu ska vi på efterfest, du får skjuts hem efteråt.

Jaha, tänkte jag. Då var det bara att följa med. Vi körde helt fel riktning och jag undrade vad som var på gång.

- Vi ska hämta Billy!
- Billy? Vem är det?
- Scch! Vi ska köpa gräs.

Vi körde in i ”The colored area” och stannade utanför ett hus, ur mörkret dök en svart man upp. Det växlades några ord på afrikaans, mannen försvann iväg, kom tillbaka med ett paket och bytte det mot pengar. Det hela kändes mycket olagligt, mycket gangsta och lite som på film. Sen körde bilen i rätt riktning.

Jag tog en öl, sjönk ner i en soffa och tittade på när det började rullas jointar. Jag lutade mig tillbaka … blundade … och somnade. Några timmar senare vaknade jag och knarkfesten var slut. Det var dags att åka hem.

Andra bloggar om: surfliv, fest, knark, gräs, langare, hash, marijuana

Bara sju år sen

Håller på att uppdatera Chohoowebben och har fått hjälp med en hel drös med bilder. De har ju varit med ett tag här nere så jag hittade en hel del gammalt material. Den här bilden är från 2000, alltså sju år gammal. Det har hänt en del sen dess ... Bommen är typ en meter bred och jag är väldigt nyfiken på vad det är för extrabom han har ovanför den ordinarie.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, utveckling, kiteboarding

Husdjur skapar alltid det där lilla extra

Så där då, då var jag sambo igen. Igår flyttade jag och Kelby ihop i en tvåa i Flamingo Park. Vi körde sten, sax, påse om det bästa rummet och jag förlorade. Men efter lite trixande lyckades vi få undan en de två våningsängar ägarinnan tryckt in på tre kvadrat, och det blev nästan lite hemtrevligt. Ännu högre mysfaktor har vi fått med våra husdjur – en kackerlacksfamilj och två jättespindlar. Fast nu är det färdigmyst, dags att kajta.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, boende, husdjur, sambo

Välj rätt löppartner

Jag har inte löptränat på över två år, så jag blev lite tveksam när jag fick frågan om jag ville med ut och springa. Dessutom från några som brukar springa. Jag stammade fram några ursäkter om att jag inte hade några löpskor, men tillslut hängde jag på ändå ...

... antingen håller man sig i väldigt bra form som kajtare, eller så är det helt enkelt bättre för självkänslan att löpträna med storrökande storfestare.

Andra bloggar om: surfliv, träning, löpning, storrökare

Mästaren har anlänt

El Maestro, mästaren, är på plats och djungeltelegrafen går varm. Den fyrfaldige världsmästaren Aaron Hadlow har alltså anlänt till Sydafrika för sin vinterträning. Med ett litet tvåveckorsavbrott för Australien kommer han att stanna här till mars.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, aaron hadlow, världsmästare, vinterträning

Om att fatta rätt beslut

På Zizis under kvällen frågar Lighty om jag inte ändrat mig. Best Kiteboardings kiteskola söker med ljus och lykta efter någon som kan ta hand om Langebaanfillialen. De erbjuder förutom en massa jobb också boende och bil. Gjorde jag dumt som skrev på för Cape Sports? Kanske. Fast WTF, gråta över spilld mjölk ska man inte göra. Som en tidigare kollega brukade säga:

- Varje beslut är rätt i den stund de fattas.

Därför brukar jag skjuta upp alla beslut så länge jag kan, och oavsett så är de alltså rätt just precis då ... som att börja jobba för Cape Sports, så det så.

Andra bloggar om: surfliv, beslut,

Skilda världar

På vägen hem åker jag förbi och hämtar tvätten. I morse tryckte jag ner allt jag kunde i min ryggsäck. Och nu kunde jag hämta ut det, rent och propert vikt. För detta fick jag betala 35 rand (35 SEK). Billigt, tänkte jag.

Strax efter att jag kommit hem dyker Sjoukje upp. Jag stoltserar med min tvätt. När hon får reda på vad det kostar vrålar hon:

- Thirty five rand for that. You normally get a whole pile for that price. Man, you got robbed.

Andra bloggar om: surfliv, allmänt, langebaan, sydafrika, tvätt, tvätta

Casa de Johan & Kelby

Det blev inget Casa de Chohoo i Langebaan. Det blev ett Casa de Johan & Kelby. Precis när jag avslutat min mäklarturné ringde Kelby, min nya instruktörskollega från Mauritius, för att berätta att han hade en lägenhet åt oss. Så efter att jag drillat några tyskar i bodydragging, åkte vi dit ... kollade ... och slog till. Så nu har jag både lägenhet och rumskompis. Kelby verkar vara en rätt skön surferdude, så det blir nog bra. Allt ligger centralt, så det blir också bra. Och när det kommer campgäster kommer de att hamna på ett guesthouse, även det kommer att bli bra. Allt bra så länge, men till nästa år blir det något slags Casa de Chohoo igen.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, casa de chohoo, chohoo, kitecamp, lägenhet, guesthouse, boende

Snart hemlös

Jag måste flytta och har haft svårt att sova i natt. Klart att jag måste lämna casa de Sjoukje förr eller senare. De har varit helt otroligt snälla och låtit mig under snart tre veckors tid, bo gratis i mormor och morfars lägenhet, inklusive internet och allt. Men nästa vecka kommer de riktiga lägenhetsinnehavarna hit. Det är dags för mig att ge mig ut på bostadsjakt, för snart är jag hemlös.

Andra bloggar om: surfliv, bostad, bostadsjakt, lägenhet

Tiderna förändras, så står man plötsligt där ...

Shit, vad det här är tungt. För några månder sen började allt se ganska ljust ut. Men nu är jag tillbaka på någon slags ruta ett igen. Och så dök Patrik Isaksson upp på näthinnan ... som om det inte var nog med elände. Alltså, för att kunna vara kitesurfare behöver jag kajt och bräda, men mina kajtar håller på att ge upp. Så jag behöver nytt. Det är väl egentligen inte så mycket att tveka på, ny dator, ny kamera och annat som behöver uppgraderas får stå tillbaka. Det blir nudlar och vitaminpiller de närmsta månaderna. Slantar ska vändas på och här ska skaffas ny kajtutrustning. Jag lurar på att skaffa en tolva, Gaastras Jekyll, och en bräda, Gaastras Vision Pro. Brädan är det inte så mycket att orda om, men kajten ...

För:

En stabil, men ändå hyffsat snabb drake. Jag har testat den några gånger och den bara sitter där som en smäck. Aldrig några tendenser att invertera eller något annat irriterande. Känns slitstark och enkel i konstruktionen, utan en massa onödigt lulull, utan glasfiberlattor som bara går av, och med ett bekvämt one-pumpsystem. Passar bra i den freestyleriktning jag nu tränar som mest, och jag tror den även kommer att fungera bra i vågor.

Mot:

En ful design med någon slags Dr. Jekyllgubbe med hatt och käpp. Och det finns inga vassruggar där man rigga utrustningen i smyg.

Men vad katten, tiderna förändras, så står man plötsligt där, och letar efter någon, som man kan hålla kär. Det är väl ändå så att skönhet kommer inifrån. Kom hit Jekyllgubben, och ge mig en kram.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, utrustning, patrik isaksson, kitesurfare, kajt, bräda, skönhet

Kite-mañana

När jag började kajta var jag som besatt. Jag tänkte på det jämt och ständigt. Jag hade ju sett hur det såg ut och ville göra likadant, men jag förstod inte vilka vindar och vilka ställen som var bra. Det ledde till en riktigt dum sak innan jag ens fattade vad det handlade om. Det ledde till en förlorad bräda. Det ledde till ett otal gånger av pumpa kajten och när jag väl försökte flyga den, blåste det inte tillräckligt.

Nu är jag oerhört avslappnad till hela grejen. Det spelar liksom ingen roll om det inte blåser tillräckligt en dag, det kommer ju att blåsa imorgon igen. Jag riggar väldigt sällan i onödan och nu kan jag hantera starka och byiga vindar. Samtidigt som det är ett rätt skönt förhållningssätt, lite kite-mañana liksom, saknar jag ibland den passion och glöd jag hade när jag började. Det är en härlig känsla - ungefär som att vara förälskad. Då och då återkommer fortfarande den känslan, t.ex. när jag kommer till nya fantastiska platser, eller när jag ser riktigt fina vågor.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, passion, förälskelse, mañana, kite-mañana

Världens snabbaste tjej ...

... Sjoukje alltså. Hon har precis fått upp sin nya hemsida. Check it out!

Andra bloggar om: kitesurfing, speedkitesurfing, sjoukje bredenkamp

Ibland blir det inte så mycket alls

Jag blir väckt av Nicole som tycker att jag ska ta mig ner till centret för att hon ev. har en elev åt mig klockan 12. Jag glider ner till centret, men där finns ingen elev. Istället börjar jag och mina andra instruktörkollegor planera att åka till den cable park som ligger en bit utanför Kapstaden, men det hela rinner ut i sanden. Jag behöver egentligen komma tillbaka hem för att fortsätta med uppdateringen av webben, men eftersom det är uppförsbacke för att komma hem tänkte jag vänta in vinden och sticka ut och kajta. Men vinden kommer inte riktigt igång. Så dagens höjdpunkt blir att sitta uppe på terrassen och titta på när JD, en kul surfhunk men kanske inte världens bästa instruktör, försöker rädda en av sina elever som drivit ut, långt ut. Jodå, han lyckades.

Andra bloggar om: surfliv, kitekurs, vind, kitesurfing, wake, wakeboard, cable park, kapstaden

Threepac Goat Smuggla!

Det finns brister i surfkulturen. Den har egentligen det mesta: snygga och solbrända tjejer och killar, sköna handhälsningar, coola oneliners, sirliga tatueringar, slappa och bekväma kläder, galna fester och ett soft häng. Men när det kommer till namnsättning blir det faktiskt lite platt. Folk blir kallade så pass konventionella saker som sitt riktiga namn, eller killen med den sunkiga Northkajten. Jag menar hur kul är det att heta Johan Vastero i alla lägen? Så vad gör man istället?

... jo man lånar förstås. Gangstarapparkulturen har ju färgsprakande och beskrivande namn, som man kan ändra efter hand. Väl påpassligt hittade jag på Facebook en liten applikation som hjälper till att ta fram ens Gangstanamn. Numer heter jag Threepac Goat Smuggla, ingenting annat!

Andra bloggar om: surfliv, Johan Vastero, gangstarappare, gangsta, surfkultur, facebook

Extreme makeover

För några månader sen:

• Balanserad vegetarisk kost
• Tidiga kvällar
• Ett stillsamt uteliv
• Good boy
• Uppassande & uppvaktande
  

Nu:

• Strikt köttdiet värdig T-Rex
• Sena kvällar
• Allt annat än ett stillsamt uteliv
• Bad boy
  
• Uppassad & uppvaktad

Andra bloggar om: surfliv, förändring, singelliv, bad boy

Uppdaterade morgonrutiner

Sen jag blev singel har min morgonrutin förändrats ganska mycket. Framför allt är det ingen rutin längre. Allt är mer avskalat och förenklat. När jag vaknar beror på vad som hände dagen innan ... eller kanske snarare kvällen innan. Ofta blir det någonstans mellan åtta och tio. Det första jag gör är att greppa i datorn för att kolla mailen och kanske skriva ett blogginlägg. Sen hasar jag mig upp, tar på mig shorts och t-shirt och drar undan gardinerna. Då är det bara att fästa blicken en bit bort och så ser jag hur dagens vindförhållanden ser ut. Har jag lektion direkt på morgonen brukar jag ta en tallrik vaniljyogurt med branflakes och nötter, för att sätta mig på cykeln och rulla ner till centret. Har jag ingen lektion kanske det blir frukost med Sjoukje och Taro nere på Black Velvet. Breakfast special är standardvalet: två skivor bacon, två stekta ägg, två toast, samt lite marmelad och ost.

Andra bloggar om: surfliv, mat, morgonrutiner, vaniljyogurt, bacon, ägg

Så nära men ändå så långt borta

Klockan är kvart över fem. Jag skulle bara stanna till på Spar för att köpa med mig något att dricka till Nicoles födelsedagsfest. Jag går fram till vinhyllan och möts av ett band och en skylt att det inte går att köpa vin efter klockan fem på lördagar. Jag står länge kvar och suktar och grämer mig över min förlorade chans. Sen går jag och köper ett fyrpack Red Bull istället.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, vin, monopol, alkoholpolitik

Äntligen sommar

Från att ha varit väldigt stillsamt när jag kom, börjar byn sakteligen fyllas på med folk. Igår kom det en ny instruktör till centret - Kelby från Mauritius. Vi funderade ett tag på om det var värt att gå ut eller inte, men efter ett tag verkade vinden tillräckligt stabil för en tolva. Kelby visade sig vara ett freestyleäss sponsrad av North. Även om det aldrig blev något riktigt tryck, var det klart inspirerande att vara ute och köra tillsammans. När jag kom tillbaka till centret springer jag på surfmormor Sue. Och när Sue är på plats slutar man att leta vårtecken, då vet man helt enkelt att det är sommar.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vårtecken, sommar

Leve emancipationen!

Jag försöker klämma in så mycket adminsessions det bara går. Jag vill ju uppdatera chohoosidan med hela det nya konceptet. Men jag blir ju avbruten hela tiden. Det ska ätas frukost på Black Velvet, det ska hängas på centret, det ska kajtas och det ska festas. Nu fick jag precis en halvtimme på mig innan jag blir hämtad till fest. Ibland känner jag mig lite som en femtiotalstjej ... som blir hämtad och skjutsad runt hela tiden. Fast nu är det helt ombytta roller. Leve emancipationen!

Andra bloggar om: emancipation, surfliv, fest, admin

Så här gör du dina egna beer shots

Beställ in en öl på flaska och två glas. Ställ glasen bredvid varandra. Öppna ölen och sätt tummen för. Knacka ölen i bardisken två till tre gånger (om det är bardisk i sten bör du istället använda handflatan). Sen för du flaskan till glasen, släpper upp tummen och sprutar glasen fulla med skum. Ge det ena glaset till din kompis och drick skummet i ett svep. När glaset är tomt beställer du in en ny flaska och så da capo al fine.

Så varför beer shots? Är det gott?

- Nej!

Är det glassigt och ett tecken på stil och klass?

- Nej, inte så värst.

Är det kul och knasigt?

- Ja förmodligen, och ganska konstigt.

Andra bloggar om: surfliv, surfvett och etikett, fest, öl, ölhots, beer shots, beershots

Fylledilemma

Som vanligt är jag alltid mitt i den mest bisarra situationen. Jag är hemma. Utanför sitter mina två bästa vänner i Langebaan och funderar på om de ska bli tillsammans eller inte. I min säng ligger dessutom en sovande skönhet som bara skulle få skjuts hem. Hon tröttnade på att vänta på de livsavgörande besluten som fattas utanför just nu, så hon somnade. Och vad sjutton gör jag? Skall jag ta av mig kläderna och krypa ner som vanligt? Skall jag väcka henne och säga att det är dags att åka hem? Eller skall jag bara sätta mig och blogga tills allt ordnar sig igen? Eller?

Nu är jag klar med alternativ nummer tre, så vad gör jag nu?

Andra bloggar om: surfliv, fest, kompisar, underliga situationer, tillsammans, blogga