Arbete, en konstig känsla

Efter en slackermånad i maj har det helt plötsligt hänt något. Jag sitter och svarar mail, skriver blogginlägg, planerar semestrar (inte mina egna förstås), ringer samtal och rusar runt med papper (i sann spansk byråkratisk anda). Det känns lite konstigt, men jag känner igen det hela. Det är ju så här det känns att arbeta. Vi som blev så influerade av vår förre statsminister (Tack SVT för SVT Play) och hans "Alltid ensam, aldrig ensam", att vi blev tvungna att mynta ett liknande om hur det är att vara kitesurfare. Det löd: "Alltid jobba, aldrig jobba". Så det är klart att det känns lite konstigt, men eftersom vi har surfgäster från och med torsdag och resten av sommaren, måste vi hinna med all administration innnan. Så att resten av sommaren kan genomsyras av samma gamla vanliga surfiga slackerkänlsa - som egentligen alltid råder i en spansk surfby.

Andra bloggar om: surfliv