Hurra för Sverige!

Sedan vi flyttade hit har jag ju kommit på hur mycket jag tycker om vissa saker som man levt med så länge att man inte vetat att det är typiskt svenskt... Eller att det iallafall inte är lättillgängligt i surfbyn.

Det här är det jag saknar mest från Sverige just nu:

Tystnaden. Jag har läst att Spanien och Sverige befinner sig i olika ändor av ljudskalan. Jag kan intyga att det är så.

Språket. Svenskan är rik. Vi hittar på roliga sammansättningar och bildar långa ord. Vi importerar, helst från engelskan och behåller gärna ett engelskt uttal. Vi kan göra verb av de flesta substantiv, med lite god vilja. Vi har långa och korta vokaler vilket gör att det låter kul. Dessutom så både talar, läser och skriver jag på svenska utan ansträngning.

Ljusa nätter. (tänker alltid på när Monica Z sjunger "sakta vi gå genom stan" och minns hur det känns)

Mörka nätter. När det bara är sådär innerligt mörkt att man bara vill kura i ett hörn och dricka glögg.

Snö såklart! Jag trodde inte det var möjligt att sakna snö så mycket! Men du vet hur det känns när det inte blivit någon riktig vinter. Man känner sig lite lurad. Det är den känslan jag har nu.

Musiken. Jag saknar exempelvis Kent. Inte kan man sitta på en liten ö under solen och lyssna på Kent. Det där lite deppiga funkar inte här. Jag kan ju faktiskt lägga på mer kultur; Norén, Bergman, Moodysson etc. Det går inte att vara melankolisk här. Jag saknar granar eller vad det nu kan vara som gjorde att det kändes ok att vara lite miserabel och svår emellanåt i Sverige.

Naturen. Det är så fint i Sverige!

Människorna. (Bortsett från några elaka. Äh, de har nog sina poänger också förresten.)

Nu är det dag att sova.

Andra bloggar om: surfliv, nationaldagen, spanien, sverige