Nu tjoar vi inte längre

Igår var det vågtävling, med måttligt intressanta vågor. Idag var det ingen tävling, men väl ordentliga vågor, riktigt fina dessutom. Det var bara jag och några vindsurfare uppe vid piren och vågbrytet. Jag kom på mig själv vid ett flertal tillfällen med att både tjoa och gapskratta högt. Man skulle kunna tro att det är psykopatdrag. Det är det inte. Det är bara så fruktansvärt kul att kajta i vågor ... eller egentligen så fruktansvärt sjukt kul, eller ännu hellre löjligt fruktansvärt sjukt kul.

Nu håller jag på att reparera draken, Evelin kollar på Factor X (spanska Idol) och Viktor sitter med datorn. Ingen av oss tjoar eller ens drar på mungiporna. Det beror på att inget av detta är ens i närheten av löjligt fruktansvärt sjukt kul.

Andra bloggar om: surfliv, kul, surfing, kitesurfing, tv