På vägen till stranden såg jag att mobilen varit avlagen hela morgonen. Vår gamla Ericsson från 1982 tenderar att göra det ibland. När jag slog på den såg jag att Justin hade ringt. Jag övervägde att ringa tillbaka och fortsätta med hans lektioner. Han har varit en ganska krävande elev och velat haft mig simmandes bakom honom hela tiden. Med lördagens fest i ryggen insåg jag att även om det är helt otroligt bra fysisk träning, var min kropp värd en lugnare dag. Justin fick bli utan lektion och jag åkte till stranden. På vattnet blev det ännu mer tydligt att jag gjorde rätt beslut. Jag orkade helt enkelt inte satsa. Istället lånade jag Johns nya Cyclone-vågis. Jag har testat några gånger tidigare att köra en liten kitevågbräda, men aldrig fått till gipparna. Twintipbrädan, den som ser ut ungefär som en wakeboard, kan ju fastna i vågorna ibland. Dessutom måste man köra mer med draken och surfa vågen mindre. Och det är ju inte riktigt det som är finessen med att kajta i vågor. Med några tips från John gick det allt bättre. Det blev en rolig session med mycket bad och det får nog bli en egen vågbräda framöver. Ibland är det riktigt skönt när tekniken, eller snarare brister i tekniken, hjälper till att forma dagsplaneringen.
Andra bloggar om: kitesurfing, surfing, surfliv
söndag 3 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar