På vägen från stranden

Det tar alltid lång tid att gå mellan stranden och lägenheten. Inte för att det är långt, utan för att man alltid fikar eller hänger omkring lite på vägen.

Idag träffade jag först Pascale och hennes gulliga hund Paulina. Hon bjöd på en cortado (som är den kanariska motsvarigheten till kaffe latte, fast pytteliten) på Flashpoint. Eftersom Johan inte var med så kunde vi ha tjejsnack sa Pascale, sen satt vi tysta tillsammans en stund.

Sen träffade jag Sparky ständigt leende den vindsurfkillen från OTC, som precis kommit tillbaka från England och en knäoperation. Sparky är känd för att skada sig på osannolika sätt. I vintras hoppade han på kryckor efter att han hade fått en fisk genom foten. Jag vet, det låter ju helt sjukt och osannolikt. Det är det också, men det är också helt sant. Jag har sett bilderna. Hela sjukhuspersonalen samlades när de såg honom. Det är inte var dag läkare får dra ut fiskar ur fötter. Dessutom var det en djuphavsfisk som inte ens finns här. Jag ska försöka övertala honom om att få en bild för att publicera här.

Sista stoppet blev med Sergio som på fullaste allvar kallar sig "Autentisk proffs". Han började givetvis (jag visste det redan innan) tjafsa om min krasch igår (han har alltid koll på vad jag gör) och jag sa att det gick bra och att kiten mår bra (det gör den nu, hurra för Mike). Men han kunde inte nöja sig med det, utan var tvungen att komma med det där sista tjuvnypet "denna gången var det bara kajten, nästa gång är det du!" Då blev jag lack och svarade "Bah!". Då svarade han "Bah!" tillbaka. Sedan skildes vi åt. Men det kommer mer om honom och hans gäng i den här bloggen, var så säker...

Andra bloggar om: kitesurfing, vindsurfing, surfliv