Det är ju jag som är konstig

När vi sist var hos segelreparatören Mike med Evelins drake, årets modell av Best Waroo (Evelin körde på samma modell även förra året), hoppade Carlos på mig och började fråga mig en massa om hur 07:an var i jämförelse med 06:an. Jag blev lite förvånad och började svamla ganska generellt, ända tills jag kom på mig själv: varför frågar han inte Evelin? Jag bad honom prata med Evelin istället, men kunde inte släppa tanken på själva beteendet. Det är alltså jag som är mannen och således den man pratar med. Min spontana reflektion blev att de är allt bra konstiga här ändå. Idag insåg jag att det är ju jag som är konstig, eller extrem. Det normala är ju att tjejer ska ha en underordnad position, att man slår sina barn, att man slår ihjäl sina fruar (sex hustrumord i Spanien senaste veckan), att man slänger sopor genom bilrutan ... eller? För mig är det mer normalt med jämställdhet, att inte använda våld mot någon, att man slänger sopor i papperskorgen och papper i pappersinsamlingen, och att Evelin vet bäst om sina kajtar

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, spanien, jämställdhet