En sedelärande historia för andra utan koll

När jag började kajta hade jag absolut ingen koll alls. En av mina första sessioner var en solig vårdag på Torö, i Stockholms södra skärgård. Vinden kom och gick utan att jag direkt förstod när det var lämplig att försöka, men till sist launchade jag draken, greppade min bräda och hoppade ner i det iskalla vattnet. Brädan gled på fötterna, jag tog sats med kajten … och så iväg. Eftersom jag inte fattade vad jag skulle göra, åkte jag bara med, varpå hela ekipaget accelererade och accelererade ännu mer. Jag kunde förstås inte hantera hastigheten … så voilá: en brutal wipeout.

En av mina åkommor är att jag lider av manlig hybris. I mitt fall betyder det en attityd som lyder: Det ska väl inte vara så svårt. Därför är jag självlärd och hade förstås missat ett och annat moment i min träning. Ett exempel var att få upp draken från vattnet. Självklart trasslade draken ihop sig och brädan försvann. Kvar blev jag och draken på väg mot Södertälje, vilket är en ganska lång resa i niogradigt vatten. Jag försökte samla ihop linor och drake och driva in i närmaste vik. Allteftersom fötterna domnade började jag fundera på hur länge man klarar sig i niogradigt vatten med våtdräkt. Tjugo minuters drivande senare landade jag till sist på den sista möjliga udden innan den stora fjärden. Brädan var spårlöst borta, men jag var ok … nedkyld men ok. Jag grämde mig ganska mycket över den förlorade brädan. Det skulle ju kosta fyra fem tusen att köpa en ny.

Men vad gjorde jag för fel? Och vad borde jag ha gjort egentligen? Jag borde:

1. Använt nyare utrustning som är lätt att vattenstarta och jag var säker på hur man använder
2. Inte ha försökt lära mig på platser där jag kan driva iväg. Det bästa förhållandet för att lära sig är med vind snett mot en långgrund strand.
3. Inte gått ut i iskallt vatten utan att veta vad jag pysslar med.
4. Lärt mig att göra self rescue – att linda upp linorna och använda draken som ett räddningssegel.
5. Trots min manliga hybris ha gått en ordentlig kurs och lärt mig det jag behövde veta.

Men gjorde jag något bra då? Japp, en drulleförsäkring gjorde att jag åtminstone fick några kronor tillbaka.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitekurs, kitetips, kajta, vind, torö, stockholms skärgård, wipeout, manlig hybris, hybris, södertälje, hypotermi, linor, resa, domna, våtdräkt, vinterbad, vattenstart, self rescue, säkerhet, drulleförsäkring