…vilken lättnad” sjöng Cornelis Vreeswijk en gång i världen. Den sången ligger och maler i mitt huvud samtidigt som jag känner hur min brustna trumhinna börjar komma tillbaka och jag stegvis återfår någon slags hörsel. Nu kan jag gå utan att foten svullnar upp till en vattenmelon, det är bara tårna som ser ut som prinskorvar efter en stunds linkande. Idag har jag undervisat och snart är jag en kitesurfande kitesurfare igen.
Andra bloggar om: surfliv, musik, kitesurfare, cornelis wreeswijk, trumhinna, hörsel, promenad, svullnad, vattenmelon, prinskorvar
onsdag 12 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar