Kitesurfing utan socialt skyddsnät

För att kunna förverkliga drömmen om Chohoo har jag dragit ner alla kostnader maximalt. Den enda fasta kostnad som jag fortfarande har är mitt CSN-lån. Jag har ingen A-kassa, ingen egen sjukförsäkring, ingen pensionsförsäkring … ingenting. Om det inte blåser kommer det inte in några pengar. Om det inte finns någon som vill lära sig kajta kommer det inte in några pengar. Om jag är skadad och inte kan jobba kommer det inte in några pengar.

Jag brukar försöka kajta med någon form av säkerhetsmarginal, men efter ett tag känner jag alltid att jag vill tänja lite på gränserna och satsar lite extra. Om jag då kraschar så brutalt så att jag ligger och kippar efter andan i tio minuter, blir jag inte så rädd för att jag skadat mig, som för konsekvenserna av en eventuell skada. Ibland känner jag som boxaren i filmen Cinderella Man, som kämpar sig fram någonstans i USA under trettiotalet depression. Han skadar sig men kämpar vidare och när han får frågan om varför han boxas, svarar han: ”For milk.”
Inte för att jag är så förtjust i mjölk, inte för att jag inte skulle kunna göra en massa andra saker för mitt levebröd som skulle göra mig rikare, men mitt svar på motsvarande fråga om varför jag kajtar skulle ändå bli ganska liknande. Fast jag skulle kanske snarare säga: ”Jag kajtar för att leva lite roligare än vanligt.”

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, chohoo, CSN, A-kassa, sjukförsäkring, pensionsförsäkring, pengar, sociala skyddsnät, säkerhetsmarginal, skador, cinderella man, USA, depression, boxning, mjölk,