Den allmäna rekommendation var att vara kraftigt överriggad vid starten. Jag tog min elva trots att det blåste upp så pass att jag redan kände att nian var stor. Fast när jag såg speedproffset Sebastian Cattelan på en 14 kvadratsdrake, kändes det som ett bra beslut. Jag är ju inte bara tidsoptimist utan jag är ju även vanlig generell optimist, så jag brände på allt vad jag orkade redan från början. Det höll i några minuter och sen började mjölksyran komma. Och att hantera en på tok för stor drake, med mjölksyrade ben i superchoppigt vatten, är inte helt lätt. Jag ramlade, trasslade ihop draken till en liten boll, men lyckades på något sätt få ut den igen och köra vidare. Sen fortsatte jag ungefär på samma sätt, ända ner till Saldahna i andra änden av lagunen. När jag kom i mål var jag spyfärdig av all mjölksyra, förbannade tävlingen och kom överens med mina medtävlare om att den borde heta Downwind Smash istället, för att slutligen gemensamt utbrista: ”Never again!”
Fast så här dagen efter har jag glömt bort plågorna och kommer mest ihåg ruschen av att sicksacka mellan choppet i en rasande fart. Jag är visst inte bara optimist. Jag verkar ha dåligt minne också.
Just det! Tävlingen då? Jo den vanns av världsrekordhållaren och världsmästaren i speed, Alex Caizergues. Mer resultat finns på GUSTs hemsida och en film på afrikaans finns här.
Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, tävling, sebastien cattelan, alex caizergues, drake, optimism, mjölksyra, plågor, rush, adrenalin, dåligt minne, aldrig mer
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar