Först undervisade jag Lukas, sen hade jag en ordentlig kitesession själv, sen hade vi brai med alla i Chohoo Posse, slutligen var det dags åka ner till Kapstaden och hämta Katarina. Vid den tidpunkten var det mörkt, rejält mörkt. Jag laddade upp med Coca Cola och Red Bull för att vara pigg och alert. Katarinas bagage var försenat så vi lämnade flygplatsen först vid midnatt. Det gick bra att ta sig ut från flygplatsen och Kapstadens förorter, men när vi lämnade Table View för den becksvarta R27, fanns det inte längre något att fästa blicken på så ögonen började flimra. Jag hade alltså inte känt Katarina mer än ungefär en timme, när jag svängde av vägen, stängde av motorn, släckte lyset och sa: ”Dags för en powernap, väck mig om fem minuter.”
Efter fem minuter väckte hon mig och vi körde vidare. Jag hann med att köra ytterligare 15 min när ögonen började flimra igen. Uppenbarligen gjorde jag något fel i min tidigare powernap eftersom den helt och hållet saknade kräm. Det var bara att göra ett nytt försök, så jag fortsatte att powernappa mig hem till Langebaan. Vid första anblicken kanske det hela kan verka som en ganska udda transfer, men eftersom jag numer är en del av upplevelseindustrin gör jag allt för att bjuda på nya och unika upplevelser. De kanske inte alltid är så värst roliga, men de är garanterat unika.
Andra bloggar om: surfliv, kapstaden, entreprenörskap, transfer, powernap, bagage, upplevelseindustrin, upplevelser
måndag 14 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar