Same, same, but different

När jag började som kiteinstruktör var jag helt slut efter en dag med lektioner. Det enda jag kunde göra var att stirra tomt framför mig och äta mat, massor av mat. Nu kan jag köra åtta timmars fakturerad undervisning, sen sticka ut på en alldeles egen solnedgångssession, för att avsluta dagen med ett hejdundrande party. En gång i tiden brukade jag skämta om karikatyren Den upptagna Stockholmaren, ni vet den som som har så mycket hela tiden och lite skrytsamt beklagar sig över stressen: först måste man jobba 10-12 timmar, sen måste man träna och sen måste man träffa sina vänner.

När jag tänker efter är det egentligen inte så mycket skiljer mig från den upptagna Stockholmaren. Jag jobbar sju dagar i veckan omkring åtta timmar om dagen, fast jag springer omkring barfota med vit sand mellan tårna, havsutsikt och naturligt solljus. Efter arbetsdagen tränar jag, just nu mest strapless för att få till bra balans och flyt på en vågbräda. Sen träffar jag mina vänner, fast nu har de dreads och lystrar till dude, buddy, bro, baby eller rastaman.

Fast om jag ska erkänna så är jag ganska trött just nu. Min kvarvarande energi räckte bara till en kortare internetsession på F.R.I.E.N.D.S. Godnatt!

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, fest, kitekurs, kompisar, lektioner, kiteinstruktör, mat, party, havsutsikt, solljus